Dimorf Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet dimorf

1. Flertalet arter är mycket lika, och skiljer sig nästan bara i storlek, medan skelett och annat är märkbart enhetligt. Könen är inte påtagligt dimorfa, förutom bland lejonen, vilkas hannar har en kraftig skäggliknande behåring och längre hår på huvudet. Annars är det mest storleken som utgör skillnad men för vissa arter skiljer inte heller detta avsevärt. (källa)
2. Jäst är ett levnadssätt för svampar som innebär att de lever i encellig form. Många svampar är dimorfa, vilket innebär att de i fast material växer som flercelliga grenade trådar, hyfer, medan de i vätskor växer som åtskiljda celler, jästceller. Man kallar detta för hyfstadium respektive jäststadium. En del svampar har förlorat förmågan att bilda hyfer och lever därför enbart som jästceller. Dessa lever därför bara i en flytande eller halvflytande miljö, exempelvis i havet, på djurs slemhinnor och i ruttnande frukt. (källa)
3. Murgrönans blomning infaller på hösten. Fruktbildningen sker alltså på vintern och frukterna mognar först fram på våren. Denna växt har tvågestaltade (dimorfa) blad. De breda, handflikiga och handnerviga bladen på de klättrande grenarna byts på blomskotten mot blad med hela, äggrunt lansettlika och fjädernerviga skivor. Blomställningen är en enkel flock. Blomfärgen är oansenligt gulgrön, men blommornas stora disk, som är ymnigt nektaralstrande, besöks flitigt av insekter under varma höstdagar, mest av större tvåvingar, som blomsterflugor. Blomman har 5 mycket små foderblad, 5 kronblad med bred bas, 5 ståndare och ett undersittande fruktämne med 5 rum. Frukterna, som vid sin mognad blir svartaktiga, saftlösa bär, har ett enda frö i varje rum. (källa)
4. Under jordytan består den av trådsmala horisontaljordstammar av utlöparenatur med fjällika blad. Dess ovanjordiska del är ett enda (eller några få) blad från jordstammen samt den spensliga stjälken med ett enda (eller några få) blad från jordstammen samt ett enda bladpar och ett litet runt blomhuvud av grön färg. Efter blomningen böjer sig stjälkspetsen nedåt i en skarp krök, och fruktställningen döljer sig under bladen. Egendomligt nog är blommorna dimorfa (av två former), den toppställda är 4-talig (med 8 eller egentligen 4 kluvna ståndare), de sidoställda blommorna är alla 5-taliga (med 5 kluvna, alltså 10 ståndare). Efter Linnés föredöme brukar denna växt emellertid räknas till klass 8 i det så kallade sexualsystemet. Det svenska namnet och det vetenskapliga artnamnet syftar på örtens och i synnerhet blommornas svaga mysklukt. (källa)
5. Eukalyptusbladen är dimorfa. Som unga är bladen motsatta och ofta ganska runda och ibland utan bladskaft. När de blir några år blir de dock mer avlånga och med ett långt bladskaft. Växterna blommar inte förrän det äldre bladverket börjar utvecklas, med undantag av grå snitteukalyptus (E. cinerea). (källa)