Epitel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet epitel

1. Hornhinnan, på latin cornea, är den yttersta hinnan i ögat, "ögats fönster mot omvärlden". Hornhinnans främsta uppgift är att skydda ögat mot skräp och beröring. Hornhinnans epitel är känsligt för beröring, och om en fast kropp eller lite skräp vidrör hornhinnan reagerar epitelet omedelbart och utlöser en reflex som stänger ögonlocket. Hornhinnan byggs upp av fem skikt: 1. epitel (5-6 cellskikt) 2. Bowmans membran (består av kollagenfibriller) 3. stroma (består av kollagenfibrer och glukosaminoglukaner samt keratocyter) 4. Descemets membran (består av kollagen, laminin och fibronectin) 5. endotel (1 cellskikt). (källa)
2. De ökade peristaltiska rörelserna hos tarmen, som sådana medel framkallar, påskyndar tarminnehållets passage så att detta inte hinner bringas till fastare konsistens i grovtarmen genom dennas uppsugande verkan av vatten. Vattnet i de lösa avföringarna har till stor del inkommit med dryck och föda, endast vid inverkan av mycket häftigt retande medel som förstör tarmslemhinnans epitel kommer vätskan i större mängd direkt från blodet (jämför arsenikförgiftning). Vissa oorganiska salter, särskilt glaubersalt (natriumsulfat) och engelskt salt (bittersalt, magnesiumsulfat) verkar avförande när de intagits tillsammans med riklig mängd vatten, eftersom dessa salter dels själva endast delvis uppsugs ur tarmen och även binder vattnet så att det inte heller uppsuges på vanligt sätt. Glaubersalt är den avförande beståndsdelen i karlsbadervatten och karlsbadersalt, engelskt salt är det verksamma i bittervatten. (källa)
3. Läkkött är normalt under sårläkning, och brukar vara rött på grund av nybildning av blodkärl (angiogenes). Dock kan läkköttet också vara blekt (torpid granulation), vilket då indikerar att angiogenesen inte börjat och att sårläkningen är dålig. Efter att läkköttet bildats, kan kroppen återskapa epitel ovanför (huden). Läkköttet kan i större eller mindre omfattning förbli synligt efter läkningen, vilket då märks som ärr, sedan de skrumpnat. Läkköttet kan vara tunt eller svälla ovanför sårets yta, hyperplastisk granulation. (källa)
4. Nässeldjur är radiärsymmetriska eller bilateralsymmetriska (polyp- eller medusa-typ), med ektoderm och endodermal epitel, skilda av en mesogloea. Hålrumssystem (gastral- eller tarmhåligheten). Celltyper: epitelmuskelceller, nässelkapslar (nematocyster), nervceller, körtelceller, bindvävsceller. (källa)
5. Urinsystemet (urinorgan) är den kroppsliga process som för att upprätthålla vätske- och elektrolytbalansen och för att göra sig av med slaggprodukter, producerar, lagrar och transporterar urin, vilket har en central roll i osmoregleringen. Den del av urinvägssystemet som sköter transporten, kallas urinvägarna. Hos människan består urinsystemet av två njurar, två urinledare, urinblåsan, urinröret och två slutarmuskler, sfinktrar. Stor del av urinvägarna täcks på insidan av ett mycket specialiserat epitel, urotelet. (källa)
6. Epitel – Vävnad som består av lager av celler, som täcker organens ytor. Exempel är hudytan och de cellager som täcker matspjälkningskanalens sidor. Epitel har ofta skyddande, utsöndrande och absorberande funktioner. (källa)
7. Bindväv är en vävnad som ger stadga och sammanhållande funktion åt vävnader och organ i kroppen. Bindväv är precis som epitel en mångsidig vävnadsgrupp. Kännetecknande för bindväv är att den främst består av makromolekyler, som utgör grundsubstans och extracellulärt matrix, samt i mindre utsträckning av celler som producerar dessa makromolekyler. (källa)
8. Höger- och vänsterbronkerna går till varsin lunga (pulmo). Höger lunga består av 3 lober medan vänster lunga består av 2 lober, således förgrenar sig varje lungbronk så att varje lob försörjs av en gren (en gren kallas på latin för bronchus lobaris). Varje bronk förgrenar sig ytterligare till sist till så kallade bronkioler för att sedan sluta i alveoler. Bronkernas insida består av epitel med slemproducerande bägarceller och epitelceller med cilier, som är en del av kroppens infektionsförsvar. (källa)
9. Epitel (av grek. epi - "på", "uppå", och thele - "bröstvårta") är en typ av vävnad som täcker kroppens ytor och består av epitelceller. Histologiskt är epitel en mycket heterogen vävnadstyp, den har många funktioner varav några är: barriär mot omgivningen, skydd för underliggande vävnadstyper, sekretion av substanser, absorption av substanser. Epitel finns i alla organ. (källa)