Farsartad Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder farsartad, varianter, uttal och böjningar av farsartad

Farsartad synonym, annat ord för farsartad, vad betyder farsartad, förklaring, uttal och böjningar av farsartad.

Vad betyder och hur uttalas farsartad

Farsartad uttalas fars|art|ad och är ett adjektiv.

Farsartad betyder:

Ordformer av farsartad

Böjning (i positiv) farsartad en ~ + subst. farsartat ett ~ + subst. farsartade den/det/de ~ + subst.

Farsartad är ett adjektiv

Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).

Hur används ordet farsartad

  1. Protagonister (huvudpersoner) är ofta runda figurer, trots anmärkningsvärda undantag. Antagonister är också ofta runda, om än komediskurkar väldigt ofta är farsartat platta. Exempel på runda figurer från olika genrer är Humbert från Vladimir Nabokovs Lolita, Scarlett O'Hara och Rhett Butler från Margaret Mitchells Borta med vinden, Vlad Taltos från Steven Brusts romaner, Frodo Bagger från Tolkiens Sagan om ringen, Hannibal Lecter frånär lammen tystnar, Buffy Summers från Buffy och vampyrerna, Magneto från X-Menserierna och filmen, Syaoran Li från CLAMPs Tsubasa Chronicle, Arthur Dent från Douglas Adams Liftarens guide till galaxen, V från V för vendetta och Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes. (källa)
  2. En av dem som utnyttjade detta till max var Cole Porter. Hans musikaler som Gay Divorce (1932), Anything Goes (1934) och Red, Hot and Blue (1936) skapades för skådespelare som Astaire, Ethel Merman och Bob Hope. Dessa var ofta farsartade och nära revyn i stilinriktning. Deras jazzinfluerade musik, stora nummer, och ofta spektakulära, aristokratiska eller luxuösa miljöer skapade den stereotypa bilden av musikalen som varar än idag. Porter var född rik och tillbringade många år i Paris som ung. Hans stora kunskaper om europeisk kultur och etikett gjorde honom populär hos den amerikanska överklassen, men hans frispråkighet och fräcka anslag gav dock en annan dimension åt hans verk. Flera av hans sånger överlever som idag som jazzstandards. (källa)
  3. Farsen har sina klassiker: Charleys tant (1892) av Brandon Thomas och Gröna hissen (1915) av Avery Hopwood. Och i början av 1900-talet skrev tyskarna Franz Arnold och Ernst Bach ihop en rad farsartade lustspel såsom Spanska flugan och Hurra en pojke. (källa)
  4. Katarina faller för Petruchio och de gifter sig under en farsartad ceremoni där Petruchio råkar slå till prästen och dricker upp nattvardsvinet. Efter bröllopet tar Petruchio med sig Katarina till sin hemstad Verona mot hennes vilja. (källa)
  5. Tanken var att göra en tecknad serie som på en gång hyllade hemlandet Frankrike och samtidigt var underhållande. Serien är därför fylld av farsartade sekvenser, satiriska teckningar, och ordvitsar (till exempel är namnet Asterix en lek med det latinska ordet asterisk, det vill säga "liten stjärna" – "*"). Men i bakgrunden beskrivs det vardagliga livet i det romerska riket, strukturen i den romerska armén och olika historiska händelser. Redan i den andra rutan i det första albumet nämns till exempel den verklige galliske hövdingen Vercingetorix. (källa)
  6. Shakespeares enda källa var berättelsen om Giglietta, tredje dagens nionde berättelse i Giovanni Boccaccios Decamerone. Shakespeare har antingen känt till berättelsen i original eller hittat den i William Painters översättning The Palace of Pleasure från 1566. Till skillnad från Shakespeares Helena är Giglietta rik och hon hotas av döden av kungen om hennes kur inte hjälper. Den farsartade figuren Parolle är även han Shakespeares egen uppfinning. (källa)
  7. Vargas Llosas verk betraktas som både moderna och postmoderna. Trots att skillnaden mellan modern och postmodern litteratur är flitigt omdebatterad hävdar litteraturvetaren M. Keith Booker att problematiken och den tekniska komplexiteten i Vargas Llosas tidiga verk, som Det gröna huset och Samtal i katedralen, är inslag som är typiska för den moderna romanen. De tidiga romanerna innehåller också ett visst mått av allvar, även det en viktig del av definitionen av modern konstutövning. Vargas Llosas senare romaner, till exempel Pantaleón och soldatbordellen, Tant Julia och författaren, Den sanna berättelsen om kamrat Mayta och El hablador ('Berättaren'), bär tydliga spår av postmodernt skrivande. Dessa har en mycket lättare, farsartad och komisk ton, något som är typisk för postmodernismen. Booker har jämfört två av Vargas Llosas romaner, Det gröna huset och Pantaleón och soldatbordellen, och diskuterar kontrasten mellan modernism och postmodernism som återfinns i författarens verk. Booker påpekar att samtidigt som båda romanerna utforskar ämnen som prostitution och den peruanska militären är den förra gravallvarlig medan den senare är löjligt komisk. (källa)
  8. För tonsättarna till de tidigare operabearbetningarna av stycket var det just det farsartade som utgjorde ett tacksamt och ändamålsenligt råmaterial. De närmade sig skådespelet som en buffaopera eller ett sångspel. Nämnas kan. (källa)
  9. I Stora testamentet nämner han dessutom en roman uppkallad efter en i Quartier latin berömd sten, Pet au diable, som gett anledning till en lång strid och varjehanda farsartade uppträden mellan konungens folk och studenterna, men denna anses numera som ett rent påhitt. Diktserien, "Les repues franches", som finns intagen i vissa upplagor av hans skrifter och skildrar hur man på alla sätt skaffar sig gratismåltider, är förmodligen inte av Villon. (källa)
  10. Ögonvittnet Simon Forman beskrev 1611 de hastiga skiftena i intrigen, hur oförnuftet regerar och hur försynen ingriper i handlingen. Pjäsen har en konstfull struktur och anses ha ett närmast oförskämt skickligt sammansatt berättande och karaktärsteckning. Pjäsen har en kalkylerad mix av genrer och bygger på en rörelse från tragedin i akterna ett till tre, över den pastorala komedin i fjärde akten (med utgångspunkt i den odödliga scenanvisningen "Exit, pursued by a bear" (III:3, "Han springer ut, förföljd av en björn", i Britt G. Hallqvists och Claes Schaars översättning), som är både katastrofartad och farsartad) och slutligen den experimentellt sköra tragikomedin i femte akten, vars sista scen är på samma gång fullständigt osannolik och oemotståndligt rörande. Brottet mellan tragedi och komedi markeras av ett radikalt brott mot tidens enhet, sexton år förflyter annonserat av Tiden själv i egenskap av kör. (källa)

Sök bland 39000 synonymer samt 91000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.