Vad betyder och hur uttalas farsfigur
Farsfigur uttalas fars|fig|ur.
Farsfigur betyder till fars.
Ordformer och varianter av farsfigur
Singular
- farsfigur
- obestämd grundform
- farsfigurs
- obestämd genitiv
- farsfiguren
- bestämd grundform
- farsfigurens
- bestämd genitiv
Plural
- farsfigurer
- obestämd grundform
- farsfigurers
- obestämd genitiv
- farsfigurerna
- bestämd grundform
- farsfigurernas
- bestämd genitiv
Farsfigur är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet farsfigur
Den mångsidiga skådespelaren Elis Ellis blev förtjust i Stensson som farsfigur och lyckades göra publikidol av den. Han lär ha spelat rollen ett par tusen gånger, första gången den 13 september 1903 hos teaterdirektören Albert Ranft på Södran i Stockholm. Succén blev enorm, Ellis spelade den självsäkre överliggaren på prisad ädelskånska land och rike runt. Men han fick också efterföljare i rollen, bland andra Otto Hager, Martin Sterner och John Norrman.
Pasanen anställdes 1955 vid Tammerfors arbetarteater, till vars främsta krafter han kom att höra. Han spelade över ett rikt register, allt från en brutalt tjusig musikalartist (Billy Jack i Teenagerlove) till en dynamisk Hamlet. Bland övriga roller kan nämnas Figaro, Higgins i My Fair Lady, Danilo i Glada änkan och Anton Tjechovs Onkel Vanja. Pasanen har kallats förvandlingskonstnär, bland annat i Dario Fos Anarkistens död jonglerade han i ett rivande tempo med de mest festliga ansiktsuttryck och gester. En dråplig farsfigur var hans hunsade äkta man i Maria Jotunis Tohvelisankarin rouva. Som Bertolt Brechts Galilei kombinerade han vetenskapsmannens omutlighet med det genuint mänskliga. Han medverkade också i filmer och tv-pjäser. Han tilldelades Pro Finlandia-medaljen 1986.
Haaland debuterade 1908 vid Laviks turnéteater och turnerade 1910 med Det Norske Spellaget. År 1912 spelade hon Gina i Henrik Ibsens Vildanden på Stavangers teater och var under några år även engagerad vid Trondheims Teater. När Det norske teatret öppnades 1913 knöts hon direkt till teatern och verkade där i tre omgångar fram till 1928. Från 1928 till sin död 1934 var hon med ett par års avbrott engagerad vid Det Nye Teater. Hon var känd som komiker vilket kom till uttryck såväl i farsfigurer som i karaktärsroller. Bland hennes roller märks Maren i Arne Garborgs Læraren och Petrina i Oskar Braatens Ungen. Vid sidan av teatern medverkade hon också i ett par filmer. Hon debuterade 1926 i Leif Sindings stumfilm Vägarnas kung. År 1933 spelade hon i Gustaf Molanders talfilm En stille flirt.
