Vad betyder och hur uttalas fornhögtyska
Fornhögtyska uttalas forn|hög|tyska -n.
Fornhögtyska betyder språk.
Ordformer och varianter av fornhögtyska
Singular
- fornhögtyska
- obestämd grundform
- fornhögtyskas
- obestämd genitiv
- fornhögtyskan
- bestämd grundform
- fornhögtyskans
- bestämd genitiv
Fornhögtyska är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet fornhögtyska
fornhögtyska galdar eller galstar) kallades under fornnordisk tid en trollsång som bland annat hörde till sejden, som oftast sjöngs av kvinnor. Ordet är avlett från verbet gala, vilket antyder att galdern möjligen sjöngs med hög och gäll stämma. Galen (också en avledning från gala) kallades den som fått sinnet förvrängt av en galder.
Galopp (av fornhögtyska gahlaufan.
I likhet med det tyska begreppet Denkmal har svenska "minnesmärke" en vidare betydelse som är belagd sedan 1772. En historisk kvarleva som inte avsiktligt skapats för att vidmakthålla en minneskultur kan enligt detta språkbruk vara ett minnesmärke. Till exempel, "Olaus Petris arbeten äro dyrbara minnesmärken i Svenska språkets historia", betyder att eftervärlden (långt senare) ser Olaus Petris skrifter som minnesmärken, inte att de ursprungligen skapades som minnesmärken. Vidare kan en byggnad som skapats av praktiska skäl – som Lunds järnvägsstation – senare bli ett "byggnadsminnesmärke" enligt 1920 års förordning. I Tyskland har detta språkbruk drivits längst, hela korpusen av fornhögtyska kortare texter har till exempel utgivits under titeln Samling av smärre fornhögtyska språkminnesmärken ("Sprachdenkmäler"), oberoende av de enskilda texternas minnesvärdhet.
Oden eller Odin (på fornnordiska Óðinn, på fornengelska Wōden, fornsaxiska UUôden,, på fornhögtyska Uuodan, från urgermanskans rekonstruerade Wōdanaz) är den visaste av asagudarna i den nordiska mytologin. Han är också krigsgud, skaldekonstens gud och de dödas gud, och är den främste utövaren av sejdkonsten. Namnet Oden har samma etymologiska grund som Od, Frejas försvunne make. Oden hade också flera andra namn, såsom Gangleri ("Den färdtrötte"), se vidare lista över namn på Oden. Under namnet Jolnir ("Julner") eller Jolfoðr ("Julfader") är Oden känd som julens speciella gud. Några namn har tillkommit genom bruket av kenningar i den forntida diktningen, Oden har över 200 namn och smeknamn. Hos nordborna och anglosaxarna ansågs Oden vara runornas skapare. Oden verkar även varit associerad till nekromantik och läkekonst.
Fornhögtyska (förkortas normalt fht) talades åren ca 750...1100.
