Fornnordisk Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder fornnordisk, varianter, uttal och böjningar av fornnordisk

Fornnordisk synonym, annat ord för fornnordisk, vad betyder fornnordisk, förklaring, uttal och böjningar av fornnordisk.

Vad betyder och hur uttalas fornnordisk

Fornnordisk uttalas forn|nord|isk och är ett adjektiv -t -a.

Ordformer av fornnordisk

Böjning (i positiv) fornnordisk en ~ + subst. fornnordiskt ett ~ + subst. fornnordiska den/det/de ~ + subst. fornnordiske den ~ + mask. subst.

Fornnordisk är ett adjektiv

Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).

Hur används ordet fornnordisk

  1. fornhögtyska galdar eller galstar) kallades under fornnordisk tid en trollsång som bland annat hörde till sejden, som oftast sjöngs av kvinnor. Ordet är avlett från verbet gala, vilket antyder att galdern möjligen sjöngs med hög och gäll stämma. Galen (också en avledning från gala) kallades den som fått sinnet förvrängt av en galder. (källa)
  2. Uppmärksammandet av symbolen under 1800-talet ledde till ett starkt intresse för folkkonst med svastikor. Svastikan har som en enkel geometrisk symbol varit vanlig som bomärke, och också varit vanligt förekommande på textila vävnader. Nu ville man gärna spåra en uråldrig fornnordisk symbolik i förekomsten av dessa svastikor. (källa)
  3. Särskilt inom fornnordisk diktning kan assonans även beteckna en typ av inrim som innebär att vokalen i två ord åtföljs av samma konsonant. Som till exempel bollen och trolla. Det är inte orden som är assonanta, utan stavelserna, så vad som kommer före och efter spelar ingen roll (som i exemplet ovan). Ett enda ord kan innehålla en assonans, till exempel Rhenvin. (källa)
  4. En kenning är ett formgrepp ofta använt i äldre diktkonst, t.ex. i biblisk, anglo-saxisk och fornnordisk poesi, särskilt i skaldediktningen. Kenningen liknar det stående epitetet i den grekiska diktningen och är en omskrivning för något, ibland förskönande, ibland avsett att ge ett eftertryck åt det som sagts, så att läsare eller åhöraren lägger märke till och kommer ihåg det. (källa)
  5. Den ursprungliga språkliga betydelsen av ordet kung är omtvistad – i fornnordisk litteratur används det för gudars söner eller ättlingar, så att med kung avsågs en son till en gud, enligt Tacitus utnämnde nordborna konungar av de förnämsta släkterna. Titeln är hur som helst mer än 2 000 år gammal, lingvister har rekonstruerat den urgermanska formen *kuningaz, en form som finnarna (kuningas) bör ha lånat av germanerna före vår tideräknings början. Ordet lär betyda "tillhör kvinnan" (kona + -unge/ing det vill säga unge/son till Magna Mater, den Stora Modern/Moder Jord), det vill säga vara en ursprunglig benämning på en fruktbarhetsgudinnas (lat. Nerthus, germ. När) präst. Konungarollen utgjorde också ända till slutet av asatron en prästroll, till exempel vid Gamla Uppsala. Vid tiden för kristendomens införande och de kulturella influenser från södra och centrala Europa som därvid nådde norra Europa, kom titeln att betraktas som motsvarig latinets rex och även kungens uppgifter förändrades i motsvarande riktning. (källa)
  6. Loge (nordisk mytologi) – en gestalt i fornnordisk mytologi, en jätte som härskade över elden. (källa)
  7. Midvinterblot är ett blot (en offerrit) i fornnordisk religion. Den exakta tidpunkten för blotet är omstridd. En del menar att midvinter hölls vid vintersolståndet i december och att den kan ha sammanfallit med den germanska hedniska julfestligheten, och den kallas därför i vissa sentida källor jólablót eller julblot. (källa)
  8. I fornnordisk mytologi har människooffer förekommit inom blot. Domald var en svensk sagokung som sägs ha offrats för att skördarna skulle bli bättre. (källa)
  9. Näcken (strömkarl) är ett övernaturligt manligt vattenväsen som främst håller till i älvar, åar, tjärnar och sjöar i inlandet. Figuren är känd från gammal nordisk folktro och diktning sedan fornnordisk tid, främst ifrån sägner och folkvisor från Norge och Sverige. Näcken är ett förkroppsligande av farorna förknippade med vatten och uppträder i en rad olika skepnader. Ofta försöker han på olika sätt locka till sig personer för att dränka dem. (källa)

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.