Forntida Synonymer Betyder Uttal

• gammal
• uråldrig

Hur används ordet forntida

1. Segregation i städer har förekommit sedan långt tillbaka. Babylon i forntida Mesopotamien var indelad i kvarter. De yttre kvarteren var tillgängliga för alla och de inre endast för makten – kungligheterna och prästerna. I de senare medeltida städerna såg flera städer ut på liknande sätt. Stadskärnorna beboddes av rika och de yttre områdena beboddes av fattiga. I Sveriges landsbygder bodde självägande bönder längs bygatan, medan jordbrukets underklasser bodde i gränsområdet mellan skog och jordbruksmark, i byns utkanter. (källa)
2. En golvbrunn är en anordning för avledning och bortföring av strömmande vatten i en byggnad, exempelvis i duschar, badrum, tvättstugor, pannrum, eller i industrier där vattenspolning förekommer. Golvbrunnar användes redan i forntida civilisationer. (källa)
3. Från 700-talet finns på Gotland ett stort antal unika bildstenar, som ofta visar seglande båtar med svärds- och sköldförsedda besättningar. På dessa framträder vikingens vardagsvärld i en bildrikedom som fått forskningen att kalla dem "forntida seriemagasin". (källa)
4. Gravfält är en fornlämning som består av ett område med gravar eller gravhögar. En praktisk definition är att det bör finnas minst fem gravanläggningar på begränsat inbördes avstånd. I många forntida samhällen avskiljde man mark som bara användes för gravar. (källa)
5. Något som inte klart framgår idag, med nutidens vattennivåer, är att högarna ofta ligger vid forntida stränder. Detta var en lämpligt pampig begravningsplats, som sågs av förbifarande skeppsresenärer. (källa)
6. Grottbjörnen var ungefär 30 procent större än en vanlig brunbjörn, och tros till skillnad från denna i huvudsak snarare ha varit växtätare än allätare, bland annat på grundval av reducering eller avsaknad av främre kindtänder, vilket kan ha gjort det lättare att tugga växtlighet. Den kan ha dött ut på grund av att klimatet förändrades vilket medförde att dess huvudföda försvann. Det antas också att den förhistoriska människan kan ha spelat en avgörande roll i grottbjörnens utrotning. Arkeologiska fynd som påminner om altare har hittats i direkt anslutning till björnfossil, vilket antyder att det fanns en grottbjörnsdyrkan hos forntida människor. 1983 fann man lämningar från 140 stycken grottbjörnar i Pestera Ursilor (Björngrottan) i Rumänien. (källa)
7. Förutom tendentiösa tolkningar och fantastiska spekulationer förekom medvetna förfalskningar. Olof Rudbecks brorson Petter Rudebeck i Småland har troligen själv skapat Blendasägnen om hur folklandet Värends kvinnor med list nedgjorde en inbrytande dansk här. Wogn och Yxnas saga om Blekinges forntid skrevs i slutet av 1600‐talet men påstods vara en översättning från den forntida "götiskan". Upphovsmannen till Konung Krembres i Giötaland och konung Augis i Uppsala saga gick så långt att han uppdrog åt en infödd islänning att översätta den svenska nyskrivna texten till isländska, och översättningen utgavs för att vara det fornnordiska originalet. (källa)
8. Sedan forntida civilisationer har halsbandet varit ett primärt smycke. De äldsta fynden sträcker sig 40 000 år tillbaka i tiden. Före vävningen och stängens tid så gjorde man halsband av rena naturmaterial. Man kunde använda sig av senor och andra rester från djur eller till exempel snäckor, tänder eller ben. Det som gick att hitta i naturen. (källa)
9. I traditionella samhällen är det svårt att veta vad som är handel och vad som är symbolisk kommunikation. Ofta förekommer långvariga handelsrelationer där stor vikt läggs på parternas ärlighet, ömsesidig respekt, och plikter gentemot varandra. Exempelvis förekommer så kallad "tyst handel", då handelsvaror avsedda för byteshandel läggs ut av en part och sedan byts ut av en annan part, utan att parterna träffas. I forntida högkulturer är det svårt att dra en gräns mellan fri handel och olika tributförfaranden. Högkulturerna handlade ofta i prestigefyllda varor som användes av härskare för att markera status, och som gåvor till allierade. (källa)
10. Landet Hatti i centrala Anatolien var rikt på naturresurser i form av metaller, sten och timmer. Hettiterna var skickliga inom metallurgi och bearbetade koppar, tenn och bly till brons, senare lyckades man även framställa järn. Runt huvudstaden Hattusa låg en bördig högslätt där spannmål och grönsaker kunde odlas. Den bergiga terrängen var lämplig för fårskötsel vilket gav ull för kläder. Andra tamdjur hölls för produktion av kött. Till skillnad från många andra forntida kulturer i Främre Orienten levde hettiterna inte i en bördig floddal. Jordbruket var helt beroende av regn. Dessutom fick alla transporter ske till lands eftersom seglingsbara floder saknades och landets inre låg långt från kusterna. (källa)