Gaffelantilop Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gaffelantilop

1. Gaffelantilop eller gaffelbock (Antilocapra americana) är ett i Nordamerika förekommande partåigt hovdjur. Djuret är den enda nu levande arten i familjen gaffelantiloper (Antilocapridae).
2. Djurets horn består av benkvicke, beklädd med hornslida och den återfinns hos båda kön. Men dessa hornslidor inneslutar ett ovanligt mycket större antal hår än vad som är fallet hos slidhornsdjur. Denna hylsa fälls gång på gång under djurets liv. Gaffelantilopen är rostfärgad. Men på sidorna, på buken och kring svansen samt vid några ställen på huvudet och halsen är den vit. Hornen är svarta. Den fullvuxne hannen är upp till 150 centimeter lång och den genomsnittliga längden för båda kön är 145 centimeter. Över bogarna är den 80 och över landen 96 centimeter hög. Honan är märkbart mindre än hannen. Men med undantag av att hornen är mindre eller stundom saknas är den lika hannen.
3. Gaffelantilopens utbredningsområde ligger mellan Saskatchewan och mellersta Mexiko, Missouri och Stilla havet. Den uppehåller sig i huvudsak på slätterna och undviker skogar och bergstrakter. Ändå hittade man individer i regioner 3 300 meter över havet.
4. Den uppträder i flockar eller hjordar av hundratals djur. Gaffelantilopernas föda utgörs huvudsakligen av det korta, saftiga präriegräset, men även av andra växter. Under vintern lider djuren ofta stor nöd, när djup snö täcker marken, och då omkommer inte sällan många individer. De älskar saltvatten eller rent salt och väljer ofta till vistelseort ställen, där sådant står dem till buds. Intet på prärierna förekommande djur överträffar gaffelantilopen i snabbhet, och den utmärker sig för vaksamhet och skygghet. Djurets hastighet uppgår till cirka 65 km/h över sträckor av omkring 5 kilometer längd (maximum vid sprint 98 km/h).
5. Gaffelantilopens naturliga fiender utgörs främst av vargen och prärievargen. På grund av den höga hastigheten som vuxna gaffelantiloper uppnår jagar den förstnämnda vanligen bara ungdjur, gamla och sjuka individer. Gaffelantilopen försvarar sig genom att slå med sina bakre hovar mot angriparen, detta beteende hjälper främst mot prärievargen. Andra naturliga fiender ärödlo, puma och kungsörn.
6. Arten systematiska position var länge oklar. Trots att den tidig klassificerades som en självständig familj fanns fram till 1980-talet många zoologer som räknade gaffelantilopen som underfamilj till slidhornsdjuren. Efter undersökningar av djurets DNA blev det känt att arten utgör systergruppen till hjortdjuren.
7. Utdöda medlemmar av familjen Antilocapridae hade tidigare en större utbredning i Nordamerika. Det äldsta kända släktet, Paracosoryx, levde under miocen och hade långa gaffelhorn. Senare uppkom Ramoceros, med horn i form av små skyfflar, samt Meryceros, Cosoryx och Osbornoceros som var ganska lika dagens gaffelantilop. Under pliocen levde Plioceros som hade en kort hals och breda men korta horn. Den nu levande arten uppkom under pleistocen och samtidig levde några mera kompakta släktingar som Tetrameryx och Capromeryx.
8. Trots indianernas jakt var gaffelantilopen inte hotad i beståndet. (källa)