Generalstabsofficer synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas generalstabsofficer

Generalstabsofficer uttalas gen|er|al|stabs|of|fic|er.

Ordformer och varianter av generalstabsofficer

Generalstabsofficer är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet generalstabsofficer

Centurionerna var den romerska arméns ryggrad. Det var en yrkesofficerskår som rekryterades dels från det lägre befälet, dels direkt bland unga män med högre social status. Olika grader förde befäl över centurior (ca 100 soldater), maniplar (ca 200 soldater) och kohorter (ca 500 soldater). Primipilares var en befälskår som rekryterades från den högsta centuriongraden. De kunde tjänstgöra som andre ställföreträdande legionsbefälhavare (lägerprefekt), generalstabsofficerare och andra högre poster och kunde upphöjas i riddarklassen. Principalis omfattade det lägre befälet, upp till ställföreträdande chef för en centuria om ca 100 soldater. Denna befälskår rekryterades från de meniga soldaterna. Mellan principaler och centurioner fanns det en kår av evocati, äldre soldater med 20 års tjänstetid i armén, vilka tjänstgjorde som stabsspecialister och chefsinstruktörer.

Officer tillhörande H M Konungens stab eller framliden kunglig persons f.d. stab, av adjutant till kunglig person samt av utnämnd överste och kommendör i försvarsmakten. Ägiljetten får även bäras av officer utom generalspersoner som tillhört Försvarsmakten chefsgrupp, Försvarsmakten chefsutvecklingsprogram samt av f.d. generalstabsofficerare.

Averescu deltog som menig i 1877 års krig mot Turkiet och blev officer 1881. Averescu blev efter militära studier i Italien generalstabsofficer, 1907 krigsminister och 1912 divisionsgeneral. Under andra balkankriget 1913 var Averescu generalstabschef och erhöll vid Rumäniens ingripande i världskriget 1916 befälet över 2:a armén. Efter nederlaget vid Kronstadt i oktober samma år förflyttades han till Dobruschafronten som befälhavare över 3:e armén. Sedan denna efter tappert förvar måst vika sig för von Mackensens offensiv, blev Averescu först chef för en ny armékår (nordarmén) och sedan överbefälhavare för samtliga rumänska stridskrafter, i vilken post han kvarstod till krigets slut. Vid fredspreliminärerna med centralmakterna 1918 var Averescu ministerpresident och fungerade en kort tid under 1919 som inrikesminister. Efter avskedstagandet från militärtjänsten har Averescu med kraft ingripit i sitt lands politik. Som ledamot av deputeradekammaren sedan 1918 ledde han reorganisationen av "folkligan" som omdöpts till "folkpartiet" (demokratiskt bondeparti), och var 1920-22 för andra gången ministerpresident. Averescu har inlagt stora förtjänster om sitt partis utveckling och har på egen hand sökt internationella politiska förbindelser. Särskilt har han motarbetat Ion Brătianus politik. I mars 1926 bildade Averescu efter att ha störtat Brătianu, sitt tredje kabinett (ett liberalt skenkabinett) men demissionerade i juni 1927, då han inte kunde tillmötesgå kungens önskan att bilda en nationell koncentrationsregering. Vid kung Carol II:s tillträde utnämndes Averescu till Marskalk av Rumänien.