Hanblomma Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hanblomma

1. Törlarnas blommor är kraftigt reducerade och saknar foder och krona. Liksom hos alla andra arter i familjen Euphorbiaceae är de enkönade. Hanblommorna består bara av en ståndare och honblommorna bara av en pistill. Honblomman är ofta tydligt skaftad. Blommorna är ordnade i en blomställning kallad cyatium som (ofta) tillsammans med två undersittande (ibland klart färgade) högblad (kallade "cyatofyll") bildar en blomliknade struktur (ett pseudantium). Cyatiet innehåller en central honblomma omgiven av fem grupper hanblommor. Allt detta är omslutet av ett på insidan vanligen hårigt skålformigt svepe (bestående av, vanligtvis fem, mer eller mindre sammanvuxna stödblad), i vars topp det sitter fyra eller fem, sällan fler eller färre, nektarproducerande glandler. Dessa glandler eller "nektarier" är ofta försedda med bihang, vilka ibland är kronbladslika. Cyatierna är i sin tur vanligen arrangerade i tvåsidiga knippen (vilka ofta i sin tur är flocklikt ordnade). Arterna är i huvudsak sambyggare, men några (inga europeiska) är tvåbyggare. Hos flera arter förekommer både tvåkönade cyatier och cyatier med bara hanblommor på samma individ (andromonoiki) - andelen cyatier med bara hanblommor hos sådana arter är högst hos de fleråriga och i de första blomningsomgångarna. (källa)
2. Upptill på en blommande vippa sitter tvåkönade blommor, medan längre ned på samma vippa enkönade hanblommor. Blomningstiden är huvudsakligen i juni–juli med ca 3 dm långa vippor med korta småax avslutade med enkla borst. Det är hanblomman, som svarar för borstet. Det kan emellertid komma blommor långt fram på hösten. I de bästa lägena, där knylhavre odlas kan man t o m få två skördar om året. (källa)
3. Asken är vanligtvis tvåbyggare, enskilda träd har antingen hanblommor eller honblommor. I enstaka fall förekommer att den är mångbyggare, med honblommor, hanblommor och tvåkönade blommor på samma träd, dock företrädesvis på olika grenar. Träden med enbart hanblommor blir som regel större än träd med honblommor. (källa)
4. Hos fröväxterna finns också sporer men de sprids inte. Alla fröväxter är heterospora, mikrosporer (n) bildas inuti hankottarna/hanblommorna medan megasporer (n) bildas inuti honkottarna/honblommorna (hos tvåkönade blommor så finns bägge typerna av sporer). Mikrosporen gror sedan inuti hankotten/hanblomman och ger upphov till pollenkornen som sedan sprids med vinden eller djur (oftast insekter). Megasporen bildar bland annat äggcellen inuti honorganet. Till skillnad mot övriga växter(=kryptogamerna) behövs inte blöta för befruktningen hos fröväxter. Således är fröväxterna i högre utsträckning än kryptogamerna anpassade till ett liv på land. (källa)
5. Hydrocharis är dioik eller tvåbyggare. Honblomman sitter ensam, men hanblommorna vanligen tre tillsammans inom ett gemensamt hölster. Honblomman har sex märken, 6-rummigt och undersittande fruktämne, hanblomman har mer än sex ståndare (9 till 15, de inre sterila) bägge slagen har tre vita kronblad. Förökningen sker dock i Sverige sällan genom frön, men i stället genom vegetativa knoppar, som på hösten lossnar och, tunga som de är genom sitt rikliga näringsförråd av stärkelse, sjunker till bottnen. Där övervintrar de för att på våren, då deras liv åter vaknar, flyta upp till ytan och utväxa till en ny flytplanta. (källa)
6. Hanblommorna bildar större och rikare uppåtriktade klasar med 10–30 blommor, medan honbuskarnas blomställningar är mer anspråkslösa med 2–5 blommor. Pistill och ståndare finns visserligen i både han- och honblommorna, men i hanblomman är pistillen rudimentär och steril, och i honblomman är ståndarna rudimentära och sterila. (källa)
7. Växten har en gles och ogrenad blomställning och skilda han- och honblommor. Hanblommorna sitter i samlade i små huvuden i toppen på blomställningen och är tre till tio till antalet. Honblommarna sitter under hanblommorna och är även de samlade i huvuden, men dessa är större och tre till sex till antalet. (källa)
8. Knölkallasläktet är fleråriga örter, vanligen med knölar. Varje knöl producerar endast ett blad med få till många flikar. Vissa arter producerar inget blad det år plantan blommar. Blomställningen består av ett hölsterblad och en kolv. Hölsterbladet är vasformat och tros vara en fälla för insekter som skall hjälpa till med pollineringen. Vid basen av kolven sitter de egentliga blommorna som är starkt reducerade. Honblommorna sitter längst ner och består egentligen bara av en pistill. De är mottagliga för pollen från första blomningsdagen. Ovanför honblommorna sitter hanblommorna i en zon och de består bara av ståndare, andra organ är tillbakabildade. Hanblommorna öppnar sig först andra dagen, när honblommorna vissnat. Resten av kolven saknar blommor. De flesta arterna har illaluktande blommor, men det finns andra som doftar morot, anis, choklad, citronlikt eller fruktigt. Efter pollinering utvecklas honblommorna till frukter som i botanisk mening är bär. De är vanligen röda eller orange, men arter med blå vita eller gula frukter förekommer. (källa)
9. Kronan är mjuk och lummig, med klar grönska, blanka blad och hanblommor som luktar starkt och behagligt. (källa)
10. Brödfruktträden kan bli upp till 20 meter höga. Bladen är stora, upp till 60 cm långa och 40 cm breda, och parflikiga. Blommorna är enkönade och hon- och hanblommor växer på samma träd, hanblommorna i långsträckta ställningar och honblommorna i klotformiga. Honblomställningen bildar efter pollinering en skenfrukt, vilken kallas brödfrukt. När dessa mognar skiftar de från grönt till gult och kan då väga uppemot 2 kg. Frukterna är mycket stärkelserika och äts rostade, bakade eller kokta. (källa)