Vad betyder och hur uttalas historieundervisning
Historieundervisning uttalas hist|orie|under|vis|ning.
Ordformer och varianter av historieundervisning
Singular
- historieundervisning
- obestämd grundform
- historieundervisnings
- obestämd genitiv
- historieundervisningen
- bestämd grundform
- historieundervisningens
- bestämd genitiv
Historieundervisning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet historieundervisning
Historieundervisning, Historia, utgör den vanligaste formen av historieförmedling och handlar om de pedagogiska och didaktiska teorier och verktyg som används i skolan för att undervisa i ämnet historia.
För att hantera den allt jämt växande och föränderliga faktamängden utvecklades under 1960-1970 en tanke om att historieundervisning inte skulle lära eleverna historien, utan den skulle lära dem att lära sig. Syftet blev alltså att lära eleverna att själva hitta information och att kritiskt granska den, ett källkritiskt förhållningsätt som dessutom ansågs vara ämnesövergripande. Även om källkritik genom denna tanke fått en viktig plats i historieundervisningen så insåg man snart att historia som ämne måste vara större än dess metod, och att historieämnets metod var större än källkritiken. Historieforskning är mer än att väga olika källor mot varandra, det innefattar bland annat att utifrån ett tydligt syfte välja ut och presentera information, och det måste därmed även gälla i historieundervisningen.
