Historieverk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet historieverk

1. 1513 valdes Medicéern Leo X till påve och Machiavelli frigavs före december samma år, troligen genom påvens försorg. Fortsättningsvis ägnade han sig enbart åt författarskap, och drog sig tillbaka till sitt lantställe San Casciano. Samma år som han släpptes fri ska Fursten ha tillkommit. Medici anlitade honom 1519 inför utredningen om en ny konstitution i Florens och Machiavelli publicerade därför en avhandling under titeln Discorso sopra il riformare lo stato di Firenze (Avhandling om staten Florens reformering). Året därefter fick han i uppdrag att skriva ett historieverk om Florens. (källa)
2. Under tiden han skrev historieverket återvände han till Tunis för några år, men begav sig 1382 till Alexandria där han blev berömd för sin kunskap och sitt intellekt, och utsågs därför till överdomare. Två år senare omkom hans barn och maka i en fartygsolycka. I hans självbiografi är detta ett av de fåtal gånger han alls nämner sin familj. (källa)
3. Historieverket Yuanshi antyder att Khubilai khan hörde talas om Japan för första gången år 1265. Året därpå skickade han två sändebud med ett brev till det japanska hovet. Vid tiden för invasionerna var den japanske kejsarens makt mycket begränsad. I praktiken styrdes Japan av shogunens regent Hōjō Tokimune och hans militära myndighet bakufu med säte i Kamakura. Brevet var adresserat till "Japans kung" (日本国王), vilket sågs som en förolämpning av den japanske kejsaren. (källa)
4. Boken på cirka 600 sidor, skriven med karolingisk minuskelskrift och illuminerade initialer, innehåller förutom Gamla och Nya Testamentet historikern Flavius Josefus historia om det judiska folket och kyrkofadern Isidor av Sevillas Etymologiae, Cosmas av Prags Krönika över Böhmen (det första historieverket om Böhmen), samt flera andra medeltida handlingar, fördrag, kalendrar, förteckningar, och övriga småskrifter. Illustrationen över djävulen, som givit handskriften dess namn, finns vid en handledning i exorcism. (källa)
5. På 300-talet f.Kr. skrev Eforos ett historieverk där han beskriver händelserna i perserkrigen. Diodorus Siculus skrev under det första århundradet e.Kr. en historia från tidernas begynnelse, där han också innefattar historien om detta krig. (källa)
6. År 2008 inleddes arbetet med ett kommunalt historieverk på vetenskaplig grund om Höganäs, "Höganäs historia". Första delen "Höganäs från stenålder till millennieskifte" utkom 27 november 2011. Den andra delen "Kullahalvön mellan istid och kommunreformer" utkom hösten 2013. (källa)
7. Ovanstående text går under namnet Testimonium Flavianum eller det Flaviska vittnesbördet och förekommer i Flavius Josefus andra stora historieverk, Judiska fornminnen, som utkom på grekiska år 93 eller 94. Den äldsta bevarade handskriften av detta verk på grekiska där också bok 18 med Testimonium Flavianum förekommer är inte äldre än från tiohundratalet. Testimonium Flavianum finns dock bevittnat genom att texten citeras och omtalas långt tidigare och den förste att så göra är kyrkofader Eusebios av Caesarea i början av 300-talet. (källa)
8. Historia Augusta, på svenska kallat Kejsarhistorier, är ett senantikt romerskt historieverk av okänd(a) författare. Det avhandlar Roms kejsare och personer omkring dem från år 117 till 285, i 30 biografier från Hadrianus till Carinus och Numerianus. Biografierna för åren 244–259 saknas och några av de övriga är ofullständiga. Verkets tillkomsttid är oklart, det utger sig för att vara från slutet av 200-talet och början av 300-talet (första delen är dedikerad till Diocletianus och andra delen till Konstantin) men verkar använda källor och referera till händelser från slutet av 300-talet (vilket fått forskare att föreslå en tillkomsttid under Julianus Apostata, Theodosius eller Honorius). Dessutom anges sex olika personer som författare till biografierna, men likheten i stil och ordval mellan dem har lett till teorin att det är en skribent som använt flera pseudonymer, vilket först föreslogs 1889 av Hermann Dessau. Dess trovärdighet är i många fall kraftigt ifrågasatt och några av de personer som skildras betraktas allmänt vara påhittade, samma sak gäller de dokument som citeras. Biografierna är tidigast kända från källhänvisningar från 500-talet. Alla kända handskrifter härstammar från ett manuskript från 900-talet. Titeln på manuskriptet är Vitae diversorum principum et tyrannorum a divo Hadriano usque ad Numerianum diversis compositae. På 1600-talet fick det namnet Historia Augusta av filologen Isaac Casaubon och detta blev sedan det vedertagna namnet. (källa)
9. I syfte att åstadkomma ettnationellt utbildningsmedel behandlade han (1825-1832) regentätten Hohenstaufens historia i en serie på 15 dramer, som tillkom genom en dialogisering av Friedrich von Raumers historieverk. Raupachs teori var att dramatikern inte fick förändra eller lägga till något till historien, vars innehåll han ansåg innehöll sanningen som inte fick förvanskas. Dramerna var, med några få undantag, enformiga, utan poetiska inslag och bred jambdeklamation. (källa)