Vad betyder och hur uttalas kalif
Kalif uttalas kalif [-i´f] -en -er.
Kalif betyder (hist.) överhuvud inom den islamska världen.
Ordformer och varianter av kalif
Singular
- kalif
- obestämd grundform
- kalifs
- obestämd genitiv
- kalifen
- bestämd grundform
- kalifens
- bestämd genitiv
Plural
- kalifer
- obestämd grundform
- kalifers
- obestämd genitiv
- kaliferna
- bestämd grundform
- kalifernas
- bestämd genitiv
Kalif är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kalif
Kalif (arabiska: خليفة, khalīfah, "ställföreträdare") var den titel som den andlige och världslige ledaren för sunnitisk islam fick efter profeten Muhammeds död 632. Muhammed, med titeln rasúl Alláh, "Guds sändebud", hade redan under sin levnad tillsatt en ställföreträdare när han var borta från Medina. När profeten efter sin död efterträddes av sin svärfar och närmaste vän Abu Bakr antog denne titeln khalífa rasúl Alláh ("Guds sändebuds ställföreträdare"). Det rike som kalifen härskade över kallades kalifatet.
Den gren av umayyaderna som från 755 regerade i Spanien, och andra furstar som antog titeln kalif, anses av de flesta sunniter idag endast som så kallade "motkalifer", vilka inte innehade kalifatets andliga och egentligen konstituerande del, imamatet.
Efter att det osmanska kalifatet avskaffats i mars 1924 sammankallade ledande skriftlärda på al-Azharuniversitetet i Egypten till en internationell kongress, med syftet att välja en ny kalif. Initiativtagarnas avsikt var att få kongressen att välja den dåvarande egyptiske kungen Fuad I. Emellertid förekoms de av den hashimitiske kungen Hussein ibn Ali som styrde det dåvarande kungariket Hijaz. I mars 1924 lät han sig upphöjas till ny kalif av en grupp religiösa ledare i Transjordanien. Kalifatet erkändes i princip endast i Hijaz samt i Irak och Transjordanien, som styrdes av Husseins söner Faisal respektive Abdullah. Kung Husseins maktambitioner omintetgjordes fullständigt 1924 när Hijaz erövrades av wahhabitiska styrkor under den blivande saudiska kungen Abd al-Aziz ibn Saud. Hussein avsattes och tvingades i landsflykt i oktober 1924, och därmed hade hans anspråk på kaliftiteln inte längre någon grund.
Efter 1924 uppstod en häftig debatt i Egypten när debattören och politikern Ali Abdel Raziq publicerade en bok där han ifrågasatte behovet av en ny kalif. Han hävdade att det inte går att hitta stöd i varken koranen eller hadith för nödvändigheten av ett kalifat, eftersom Mohammeds uppgift i grunden var ett rent andligt ledarskap. Profetens politiska gärningar var enbart betingade av hans tids specifika omständigheter och det finns alltså inget skäl att kräva kalifatets upprätthållande. Boken väckte stor uppståndelse och ledde till att Raziq avskedades från sin post som religiös domare eller cadi i Mansura.
När kongressen som de skriftlärda från al-Azharuniversitetet sammankallat till slutligen ägde rum i maj 1926 kunde deltagarna inte enas om kalifatets statsrättsliga status, och därmed utsåg man inte heller någon ny kalif. Sedan dess har inga större kongresser med global täckning behandlat frågan om kalifatets återupprättande.
Terrororganisationen Islamiska staten (IS) utropade den 29 juni 2014 ett kalifat i de områden som de kontrollerade i Irak och Syrien. Organisationen krävde samtidigt trohet från alla världens muslimer, vilket den stora majoriteten av de muslimska samfunden ignorerade. Organisationens ledare Abu Bakr al-Baghdadi utnämndes till kalif.
De rättledda kalifernas era tog slut i de muslimska inbördeskrigen vid mitten av 650-talet, när Muawiya ibn abi Sufyan (661–680) grep makten och grundade det ummayyadiska kalifatet. Sunnimuslimer erkänner även Muawiyas efterträdare, men världslig politik anses härmed ha börjat spela stor roll inom kalifatet, och titeln ärvdes ofta från far till son istället för att, vilket sunniterna ursprungligen avsett, ges till den mest lämpade muslimen.
