Vad betyder och hur uttalas kurfurste
Kurfurste uttalas kur|furste.
Kurfurste betyder (hist.) tysk furste med rätt att delta i val av kung el. kejsare.
Ordformer och varianter av kurfurste
Singular
- kurfurste
- obestämd grundform
- kurfurstes
- obestämd genitiv
- kurfursten
- bestämd grundform
- kurfurstens
- bestämd genitiv
Plural
- kurfurstar
- obestämd grundform
- kurfurstars
- obestämd genitiv
- kurfurstarna
- bestämd grundform
- kurfurstarnas
- bestämd genitiv
Kurfurste är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kurfurste
Kurfurste (kurfurstlig) (tyska: Kurfürst, latin: Princeps Elector), titel för de furstar i Tysk-romerska riket som från 1200-talet hade rösträtt vid val av romarnas kung och från 1500-talet vid direktval till tysk-romersk kejsare. Kurfurstvärdigheten var den förnämsta i hela riket näst efter kejsaren eller kungen själv.
Ordet kurfurste kommer av medelhögtyskans kur (val, kora) och fürste (furste).
Kurfurstarnas inflytande på riksangelägenheterna upphörde inte med kungavalet. De fick dessutom privilegiet att göra härskarens viktigare regeringshandlingar beroende av sitt samtycke. Genom egna bifallsurkunder, så kallade Willebriefe, hade kurfurstarna rätt att sanktionera sådana regeringshandlingar, framför allt dem som rörde föryttrandet av rättigheter och riksdomäner. Denna rättighet stadfästes även uttryckligen år 1281 av kung Rudolf.
Kurfurstetiteln var den mest prestigefyllda som kunde ges en vasall i Tysk-romerska riket och medförde särskilda privilegier förutom rösträtten (Bl a utgjorde kurfurstarna ett eget riksstånd) och hölls vid sidan av kurfurstarnas feodala härskartitlar. De sju första kurfurstarna var tre andliga och fyra världsliga.
Från 1375 fick kurfurstarna rätt att titulera sig Durchlaucht. Eftersom kungen av Böhmen var en utländsk regent och inte tysk riksfurste fick han delta i val men inga andra sammanträden.
Under det trettioåriga kriget tog hertigen av Bayern över pfalzgrevens kurfurstetitel som tack för sitt stöd till kejsaren. Pfalzgreven som tillhörde den protestantiska sidan fick dock en åttonde kurfurstetitel som en konsekvens av Westfaliska freden. En nionde kurfurstetitel tilldelades sedan den blivande hertigen av Hannover 1692. 1777 ärvde pfalzgreven Bayern och dess kurvärdighet och antalet sjönk därmed till åtta. I samband med sekulariseringen av Tyskland under franska revolutionskrigen och Napoleonkrigen försvann de andliga kurfurstarna vilka ersattes av lantgreven av Hessen-Kassel, hertigen av Württemberg, markgreven av Baden samt hertigen av Salzburg. Antalet kurfurstar utökades därmed till nio, men ingen av dessa hann delta i ett kungaval då Tysk-romerska riket upplöstes år 1806. Trots detta valde Hessen-Kassels regenter att titulera sig som kurfurstar ända fram till 1866 då detta land erövrades av Preussen.
