Vad betyder och hur uttalas kvinnohistoria
Kvinnohistoria uttalas kvinno|hist|oria.
Kvinnohistoria betyder universitetsämne.
Ordformer och varianter av kvinnohistoria
Singular
- kvinnohistoria
- obestämd grundform
- kvinnohistorias
- obestämd genitiv
- kvinnohistorien
- bestämd grundform
- kvinnohistoriens
- bestämd genitiv
Kvinnohistoria är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kvinnohistoria
När man talar om feminismens utveckling talar man ofta om tre vågor, en analogi som uppstått i och med att feminismens historia ser ut att ha präglats av gradvis stegrande uppgång följd av fall, följd av uppgång på nytt. Det var med den andra vågen som kvinnorörelsen började vända blicken mot vetenskapen och man hävdade då att vetenskapen var androcentrisk och könsblind. Här syftade man bland annat på att studier som utgav sig forska på "människor" faktiskt bara forskade på män, och att beskrivningar av kvinnors erfarenheter till stor del saknades i vetenskapen. "Women's studies" blev således ett forskningsämne på amerikanska universitet i slutet på 1960-talet och på 1970-talet började det som vi idag kallar genusvetenskap växa fram i Sverige, då under beteckningen kvinnohistoria eller kvinnovetenskap.
Kvinnohistoria är ett begrepp som myntades under 1960- och 1970-talen. I anglosaxiska länder använde (och använder) kvinnorörelsen ofta begreppet "herstory" till skillnad från "history". Gerda Lerner kallade sin bok "The Majority Finds its Past" (Majoriteten finner sitt förflutna), som en medveten pik åt hur de som skrev den "vanliga" historien brukade osynliggöra kvinnor.
Kvinnohistoria på Engelska
- women', s history
