Vad betyder och hur uttalas kvinnohistorisk
Kvinnohistorisk uttalas kvinno|hist|or|isk -t -a.
Ordformer och varianter av kvinnohistorisk
Kvinnohistorisk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet kvinnohistorisk
Anglosaxiska kvinnoforskare började tala om "Women's culture" (kvinnokultur). Man lyfte fram och betonade kvinnospecifika erfarenheter och kvinnors inbördes relationer. I Norge myntades inom kvinnoforskningen begreppet "värdighetsforskning". Senare kvinnohistorisk forskning har också börjat diskutera om medeltidens mörker inte är en bild som målats av män, eftersom mycket pekar mot att kvinnor ofta hade större rörelsefrihet på en mängd områden då, än kvinnor i senare tid.
Under 1970-talet började svenska historiker bedriva kvinnohistorisk forskning i större skala. Tidiga publikationer var Gunhild Kyles avhandling Svensk flickskola under 1800-talet (1972) och Gunnar Qvists Statistik och politik. Landsorganisationen och kvinnorna på arbetsmarknaden (1973). De kvinnohistoriska undersökningarna behandlade ofta ekonomiska villkor i arbetslivet. Framåt slutet av 1980-talet övergick svensk kvinnohistorisk forskning i genushistoria. Yvonne Hirdmans uppmärksammade artikel Genussystemet : reflexioner kring kvinnors sociala underordning (i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1988) introducerade begreppet genus för svensk historisk forskning.
