Vad betyder och hur uttalas kyrkfolk
Kyrkfolk uttalas kyrk|folk.
Ordformer och varianter av kyrkfolk
Singular
- kyrkfolk
- obestämd grundform
- kyrkfolks
- obestämd genitiv
- kyrkfolket
- bestämd grundform
- kyrkfolkets
- bestämd genitiv
Plural
- kyrkfolk
- obestämd grundform
- kyrkfolks
- obestämd genitiv
- kyrkfolken
- bestämd grundform
- kyrkfolkens
- bestämd genitiv
Kyrkfolk är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kyrkfolk
Kyrkan har invändigt kvar de stora läktare, på dalmål skullar, som var vanliga i kyrkor i folkrika församlingar förr. Här satt kyrkfolket uppdelat på gubbskullen, käringskullen, soldatskullen och gapskullen (gapskullar eller sångläktare har också funnits i bland annat Mora och Vika kyrkor). Eftersom menigheten bar folkdräkt (sockendräkt) var uppdelningen tydlig också för synen.
Bland hans offentliga arbeten märks en altartavla i Västra Eds kyrka, Kalmar län. Han var i sitt konstnärskap en typisk Düsseldorfare och hans målningar består av genrebilder med barn och bilder av kyrkfolk som anknöt till hans egen religiösa uppfattning och en mängd teckningar.
Brännvinet ansågs ha en särskilt skadlig verkan hos samerna, och år 1723 kom en kunglig förordning som bland annat förbjöd utskänkning av brännvin åt samer under marknader. År 1740 utfärdades totalt brännvinsförbud för Lappmarken, med smyghandel och lönnkrögeri som följd. På 1723 års riksdag hade prästen Nils Grubb i Umeå yrkat på ett allmänt brännvinsförbud i hela Sverige, så att ingen fick "varken hava, sälja eller supa brännvin". Han lämnade in en skrift med klagomål över de bedrövliga följderna av dryckenskapen, som spridit sig i hans landsända till den grad att "ingen kyrka funnes, varest icke någon brännvinskrog vore inrättad, där kyrkfolket berusade sig". Riksdagsmännen insåg dock det omöjliga i ett totalförbud. Tanken på ett sådant framkallade särskilt högljudda protester från bönderna på riksdagen, som bedyrade att "brännvinet vore för dem det endaste medikament" – för att inte tala om all den nytta de hade av dranken, för boskapens utfodring.
