Vad betyder och hur uttalas lagtolkare
Lagtolkare uttalas lag|tolk|are.
Ordformer och varianter av lagtolkare
Singular
- lagtolkare
- obestämd grundform
- lagtolkares
- obestämd genitiv
- lagtolkaren
- bestämd grundform
- lagtolkarens
- bestämd genitiv
Plural
- lagtolkare
- obestämd grundform
- lagtolkares
- obestämd genitiv
- lagtolkarna
- bestämd grundform
- lagtolkarnas
- bestämd genitiv
Lagtolkare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet lagtolkare
I Osmanska riket och i kalifaten var mufti namnet på en i varje större stad anställd ämbetsman, som på anhållan av vilken muslim som helst var skyldig att rörande alla teologiska, moraliska, civilrättsliga och straffrättsliga spörsmål avge sitt utlåtande. Ursprungligen bildade mufti, såsom "lagtolkarnas" kår, den andra stora klassen av ulama och hade rang framför den till tredje klassen hörande "lagskiparnas" kår, kadi. Sedermera blev emellertid en stads mufti överallt utom i Konstantinopel underordnad i rang, men ej beroende av dess kadi.
Vad som är gällande rätt definieras som den skrivna och oskrivna lagen, rättsnormativister anser i John Lockes anda att rätt kännetecknas av en igenkänningsregel, men Locke var dock naturrättsteoretiker och rättsnormativismen skär genom rättsteorins olika skolor. Rättspositivismens motsats är i högre eller lägre grad naturrätten och därmed kontraktualismen och humanismen, att det finns ett rätt och fel oavhängigt den skrivna lagen (det vill säga lagstiftarna och lagtolkarna) eller rådande moraluppfattningen eller att det finns en överallt gällande rätt för människan oavsett lagstiftning eller samhällsnorm.
Ratio legis, som alltså är en teleologisk tolkningsprincip, grundar vanligen sina argument på analogier. Det har betydelse när domare fattar beslut i rättsmål, och när domar ska motiveras för allmänheten. Ratio legis innebär med andra ord att härleda en rättstolkning dels från lagtexten, dels från källor som anger lagstiftarens vilja med lagtexten. En följd av att praktisera ratio legis är att man ser lagen som överskridande lagtexten, gentemot lagtexten är lagen transcendent, och själva lagen är bortanför lagtexten. Tolkningsprincipen, som är förknippad med traditionella upplysningsfilosofer som Samuel Pufendorf, Hugo Grotius, och William Blackstone, står i kontrast till modernitetens rättfilosofiska program, som i stället tenderar att frånkänna normer någon relevans i lagtolkningsprocessen. Förespråkare för ratio legis menar att principen är nödvändig för att värna rättvisan mot lagvrängare som tolkar lagtexters ord efter egen vilja. Med ratio legis försöker lagtolkaren finna en norm som grund för tolkningen, en norm som sällan är uttryckt i någon av de texter som anförs.
