Vad betyder och hur uttalas makrokosmos
Makrokosmos uttalas makro|kosm|os [-kås´m-] oböjligt.
Makrokosmos betyder världsalltet.
Ordformer och varianter av makrokosmos
Singular
- makrokosmos
- obestämd grundform
- makrokosmos
- obestämd genitiv
Makrokosmos är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet makrokosmos
Mikrokosmos, den mindre ordningen, till skillnad från den större (makrokosmos) och den halvstora ordningen (mesokosmos).
Den filosofiska daoismen är religiös mystik som kan vara svår att förstå. De tänkare som från början utformat daoismen har inte försökt göra den mer lättillgänglig genom att som många andra religioner utnyttja symboler i förklarande syfte. I stället lär de att verkligheten i vissa avseenden är bortom våra sinnens begränsade kapacitet och att omskrivningar och beskrivningar inte kan avslöja sanningen. Begreppet dao kan i realiteten inte preciseras eller fastställas. Översatt betyder dao "vägen", vilket visar att religionens inriktning är att erbjuda människan metoder för att själv skaffa sig kunskap och insikt. Dao är även de dolda mönster som vi kan skönja i mikrokosmos och makrokosmos. Dao är också Det absoluta, den högsta principen, och närmar sig där mystikens gudsbegrepp i de monoteistiska världsreligionerna. Dao är den största kraften ur vilken allt har uppstått. Dao finns överallt och har alltid existerat eftersom det är bortom tiden, och dao är även utan form och absolut dolt, eftersom det är bortom rummet. Vidare beskrivs Dao som det mörker varifrån ljuset kommer. Det är tomhet, men samtidigt något absolut som finns i allt och samtidigt är orörligt.
Världsbilden har tagit sig vitt skilda uttryck under århundradena och i olika kulturer. Naturvetenskapliga insikter om himlakropparnas rörelser är sena företeelser och studiet av dessa var länge sammankopplat med astrologin, som kopplar stjärnors och planeters rörelser, kallat makrokosmos, till människors själsliga egenskaper, kallat mikrokosmos. En deterministisk världsbild växte fram under 1800-talet, men har inom fysiksamfundet för många blivit obsolet till förmån för en öppnare variant med kvantosäkerhet och kaosteori.
George Gamow: Kosmos : materia och energi, mikrokosmos, makrokosmos (Bonnier, 1962).
