Riksdagsgrupp Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet riksdagsgrupp

1. I Sveriges riksdag kallas partigrupperna för riksdagsgrupper. Det finns åtta partigrupper i riksdagen, en för varje riksdagsparti. En person som inte är medlem i ett parti är en politisk vilde. Riksdagsgruppen har som regel en gruppledare och råd, dessa agerar på partiernas och riksdagsgruppens vägnar. (källa)
2. Centern, som fällde Rinne, lämnade frågan om vem som skulle efterträda Rinne till Socialdemokraterna. De två som aspirerade på posten var partiets första viceordförande Sanna Marin och riksdagsgruppens ordförande Antti Lindtman. Eftersom Socialdemokraternas statsministerkandidat utses av partidelegationen och man inte ville förekomma dess beslut, sköttes sonderingarna av Rinne efter att Lindtman i sin egenskap av gruppordförande för största riksdagsgruppen preliminärt hört riksdagsgrupperna. (källa)
3. Socialistiska riksdagsgruppen var beteckningen på en grupp finländska riksdagsmän som i augusti 1940, mellan vinterkriget och fortsättningskriget, uteslöts ur Finlands socialdemokratiska parti och i början av 1941 bildade en egen riksdagsgrupp. De kritiserade skarpt den finska regeringens politiska riktning och krävde en vänskapligare inställning till Sovjetunionen. Gruppen är också känd under namnet sexlingarna eftersom den bestod av sex riksdagsmän. När fortsättningskriget utbröt fängslades riksdagsmännen. Efter frigivningen 1944 grundade dess anhängare en folkfrontsorganisation under kommunistisk dominans, Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF, eller Folkdemokraterna). (källa)
4. År 1993 skrev Fredrik Reinfeldt boken Det sovande folket, där han kritiserar den svenska välfärdsstaten och argumenterar för ett liberalt samhällssystem. Han skrev bland annat "Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras". Boken kom även att hemsöka Reinfeldt senare, när han fick erhålla kritik för fraser som "Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd." Efter den borgerliga valförlusten 1994 gick han till angrepp mot den dåvarande partiledaren Carl Bildt, som han ansåg hade fått en alltför stor dominans inom partiet. I boken Nostalgitrippen kort därefter beskrev han ett tiotal personer inom den moderata ledningen, bland andra Gunnar Hökmark och Bo Lundgren, som "Carl Bildt-kopior". Detta ledde i sin tur till hård motkritik från den moderata riksdagsgruppen, som ansåg att Reinfeldt hade gått över gränsen. Den 14 februari 1995 kallades han till ett möte med riksdagsgruppen, som han själv beskrivit som en "enda lång utskällning". Efter detta tonade han ned sin kritik och lade sig inom den moderata mittfåran, men han fick under de följande åren inga viktiga politiska uppdrag. (källa)
5. Samtidigt började Ny Demokrati falla sönder med avhopp från riksdagsgruppen, uteslutningar, besynnerliga medieutspel, skandaler och inre stridigheter. (källa)
6. Pers var riksdagsledamot i första kammaren 1911-1927 för Kopparbergs läns valkrets. I riksdagen tillhörde han först Frisinnade landsföreningens riksdagsgrupp Liberala samlingspartiet, därefter Sveriges liberala partis riksdagsgrupp Liberala riksdagspartiet. Han var bland annat ledamot i statsutskottet 1915-1919 och 1927 och engagerade sig inte minst i socialpolitiska frågor. Som enskild riksdagsledamot drev han också kravet på återinförande av majoritetsval i enmansvalkretsar. Anders Pers var också flitigt anlitad i olika statliga utredningar. (källa)
7. Statligt partistöd utbetalades med sammanlagt 131 miljoner kronor per år för 2003 och tidigare år. Från och med 2004 var totalbeloppet 156 miljoner kronor. Detta innebär att de dåvarande sju riksdagspartierna Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet under mandatperioden 2002-2006 delade på 599 miljoner kronor i statligt partistöd. Andra former av stöd förekommer till riksdagsgrupper och för riksdagsledamöternas verksamhet. I riksdagsvalet 2006 fick Sverigedemokraterna 2,9 % av rösterna och erhöll således också statligt partistöd. (källa)
8. Medelåldern inom de tre partiernas riksdagsgrupper var som följande: Allmänna valmansförbundet 53,5 år, liberala samlingspartiet 48,6 år och socialdemokraterna 42,1 år. Medelåldern i hela andra kammaren utgjorde 48,1 år efter valet 1911, i jämförelse med 50,3 år efter valet 1908. (källa)
9. Presidenten handlande motiverades av att kassaskåpsavtalet stred mot normal parlamentarisk praxis, partiernas riksdagsgrupper var inte medvetna om dess existens. Samtidigt stärktes hans egen ställning. Kassaskåpsavtalet utgjorde ett slags slutpunkt för den vandel av politiskt ränksmideri som stundom iögonenfallande grad kännetecknat den så kallade andra republiken. (källa)