Vad betyder och hur uttalas skrivprocess
Skrivprocess uttalas skriv|pro|cess.
Ordformer och varianter av skrivprocess
Singular
- skrivprocess
- obestämd grundform
- skrivprocess
- obestämd genitiv
- skrivprocessen
- bestämd grundform
- skrivprocessens
- bestämd genitiv
Plural
- skrivprocesser
- obestämd grundform
- skrivprocessers
- obestämd genitiv
- skrivprocesserna
- bestämd grundform
- skrivprocessernas
- bestämd genitiv
Skrivprocess är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet skrivprocess
Idén vidareutvecklades sedan av en fransman vid namn Louis Braille som själv var blind och förstod nyttan av ett taktilt alfabet och även de speciella kraven som en synskadad människa har i sammanhanget. Ett skrivtecken i Braille-skriften består av mellan sex och åtta punkter som alltid är anordnade i två spalter, i en fyrkant. Skriften är därigenom mycket utrymmeskrävande och speciellt tjockt papper behövs. För att snabba upp skriv- och läsprocessen har olika kortskriftssystem utvecklats. Kortskrift eller förkortad punktskrift är vanlig i många länder, men numera inte i Sverige. Det har ifrågasatts om de verkligen ökar läs- och skrivprocessen. Dessutom kan personer med dyslexi få det svårare att lära sig kortskrift än fullskrift.
2012 presenterade Malmsten hur hon arbetar som författare i boken Så gör jag. Boken innehåller bland annat diskussioner om liknelser, inspiration, den första meningen, skrivprocessen, dramaturgi, grammatik och folkbildning, men kanske främst om läsning. Bland de delar som hon framhåller som författare är att skrivprocessen innehåller en "helvetesperiod", när skrivandet går trögt.
Paglia kallade Sexual Personae för sin "fängelsebok" och menade att hon "kände sig som Cervantes, Genet" under skrivprocessen och att "det tog alla resurser av att vara katolik för att kunna fjärma sig från yttervärlden och sitta i min cell.".
Boken "Barnsliga slagsmål" beskrevs 1969 i DN skildra en grym och våldsam värld med ett kontrasterande naivistiskt grepp, men med "ett fyrverkeri av surrealistiska infall" vilket enligt recensenten medförde att "det mesta av vad hon skriver är otillgängligt på ett felaktigt sätt". Andra kritiker dömde ut den som "graviditetsraseri" och "retorisk hysteri" på grund av viss svårgenomtränglighet - vilket sammankopplades med att Holm varit gravid under skrivprocessen.
