Skrivstil Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skrivstil

1. För det latinska alfabetet finns det två huvudsakliga grupper av handstilar, skrivstil eller textning. I skrivstil binds de enskilda bokstäverna i varje ord ihop, medan de i textning är fristående på samma sätt som i tryckt skrift. (källa)
2. Liter betecknas med den gemena bokstaven l, men eftersom denna ofta förväxlas med siffran 1 godkänns sedan 1979 inom vissa områden – bland annat medicinsk vetenskap – även användandet av versalt L, trots att detta bruk går emot SI-konventionen att endast använda versaler för enheter baserade på egennamn. Det är även vanligt att använda ℓ (gemena L i skrivstil, Unicode U+2113) för att lättare skilja förkortningen av enheten från siffran 1. (källa)
3. Den kursiva skrivstilen uppstod som en snabbskrift i påvens kansli på 1400-talet, och kallas därför på italienska lettera corsiva cancellaresca. Som trycktyper lanserades den kursiva stilen 1501 av boktryckaren Aldus Manutius och stämpelskäraren Francesco Griffo. Kursiven utgjorde då en egen stilsort, eller "typsnitt" om man så vill, och en hel bok kunde sättas med kursiv. Från 1500-talets mitt kom rak och kursiv stil att betraktas som varianter av ett typsnitt. I dag har de flesta typsnitt rak och kursiv variant, som utgör två olika fonter. (källa)
4. Biografen låg mitt emot Ringens köpcentrum, nära Ringvägen och hette Månen när det öppnades på hösten 1926. Salongen var långsmal och hade 339 platser. I början var Månen stumfilms-biograf, men utrustades 1930 för visning av ljudfilm. Efter en ombyggnad 1939 öppnade biografen under namnet Cora, då tillkom, efter tidens biografmode, en baldakin med neonslingor på undersidan och biografens namn Cora i skrivstil på ovansidan. (källa)
5. Skrivstil är en av flera standarder för att utforma handskrift. Skrivstilen skiljer sig från textning och tryckt skrift genom att bokstäverna i varje ord är sammanbundna med hjälplinjer. I Sverige är äldre skrivstil inledningsvis ett hinder för släktforskare och andra som läser arkivhandlingar. (källa)