Slamavskiljning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet slamavskiljning

1. Enligt fastighetstaxeringen 2001 finns i Sverige drygt 850 000 fastigheter som saknar anslutning till kommunalt avloppssystem. Av dessa är cirka 500 000 småhus för permanentboende och resten fritidshus. Många av dessa bostäder har egna reningsanläggningar. Dålig rening av avloppsvatten från enskilda avlopp bidrar till övergödning av vattendragen genom kväve och fosfor. De vanligaste förekommande reningsteknikerna är slamavskiljning med efterföljande infiltrationsanläggning eller markbädd samt minireningsverk. Att enbart ha slamavskiljning som reningsmetod är olagligt. Läs mer under avloppsinfiltration. (källa)
2. BDT-vatten betyder avloppsvatten från bad, disk och tvätt. Detta kallas även gråvatten och har normalt sett stor volym, men ringa belastning om man undantar fosfat från tvål och tvättmedel. BDT-vatten kan renas separat med enklare metoder, till exempel genom slamavskiljning och avloppsinfiltration. För det mesta blandas dock BDT-vatten med starkt belastat avloppsvatten från toalett (klosettvatten), vilket ger så kallat blandat avloppsvatten, även kallat svartvatten. (källa)
3. Från smältlösaren pumpas grönluten först till grönlutsklarningen för slamavskiljningen och sedan till mixeriet (kausticeringen) för omvandling till vitlut. I kausticeringen blandas grönlut med bränd kalk (i huvudsak kalciumoxid (CaO)) från mesaugnen. Den brända kalken omvandlar natriumkarbonatet till natriumhydroxid (NaOH), och den erhållna lösningen kallas vitlut. Den brända kalken omvandlas härvid till så kallad mesa, i huvudsak kalciumkarbonat (CaCO3), som avskiljes som fällning från vitluten genom filtrering eller sedimentering och återföres till mesaugnen för att åter brännas till bränd kalk (CaO). Innan mesan förs till ombränningen i mesaugnen tvättas den för återvinning av natriumföreningar innan den förs till ombränningen i mesaugnen. (källa)
4. Mellan 1967 och 1970 infördes även kemisk rening på försök. Försöket bestod i att tillsätta aluminiumsulfat efter slamavskiljningen och den biologiska reningsprocessen och syftet var att reducera fosfat- och kvicksilverhalterna i vattnet. Under 1970 godkändes och permanentades den kemiska processen. I berget fanns reningsbassängerna och ovan mark låg centralbyggnaden och den 50 meter höga ventilationsskorstenen som blev ett välbekant riktmärke för sjöfararna på Mälaren och Klubbfjärden. Anläggningen dimensionerades för en folkmängd av 100 000 personer och möjlighet att kunna öka reningskapaciteten med 50 %. Eolshälls reningsverk tog bland annat hand om Skärholmens avloppsvatten, som med självfall rann till verket. (källa)