Slamfärg Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet slamfärg

1. Slamfärg är en målarfärg för träytor. Den består av pigment uppslammade i ett lim eller klister, som i traditionella slamfärger är gjort av vete- eller rågmjöl och vatten. Tekniskt sett kan den alltså klassas som en limfärg. De flesta slamfärger innehåller dessutom tillsatser av linolja eller andra organiska ämnen som förstärker bindemedlet. Den i särklass vanligaste slamfärgen i Sverige är och har varit rödfärg, och idag är Falu Rödfärg det helt dominerande varumärket.
2. År 1762 började Kungliga vetenskapsakademien propagera för användningen av röd slamfärg i stället för att som tidigare använda rödfärgspigment i trätjära. Anledningen var bland annat att tillverkningen av tjära tärde mycket hårt på skogen. Dessutom ansåg man att den järnvitriol som ingick i den röda slamfärgen "bevarar trävirket ifrån röta och mal (och) icke heller gör väggarna eldfängda såsom tjära".
3. Rödfärgspigmentet tillverkades på många ställen i Sverige, av restproduker från gruvdrift eller framställning av svavel eller alun. Under 1800-talet var de dominerande producenterna Dylta bruk och Falu koppargruva, och sedan tillverkningen i Dylta lades ned 1941 kommer nästan allt rödfärgspigment från Falun. Det finns dock fortfarande några mindre producenter av rödfärgspigment för slamfärg.
4. Röd färg var till en början ett tecken på en finare byggnad och användes för högreståndsbyggnader och kyrkor. I och med slamfärgens genombrott under det senare 1700-talet blev rödfärgning det normala i städerna, och i mitten på 1800-talet var den vanlig även på landsbygden. Då var det inte längre statusfyllt med röda hus. Från 1700-talets slut målades de mest påkostade träfasaderna i stället med ljusa oljefärger, som var mycket dyrare än slamfärgen. I början av 1800-talet fick Kungliga Vetenskapsakademien uppdraget att ta fram recept på billig och hållbar gul färg, och det publicerades några recept på gula slamfärger. Vetenskapsakademien tvingades dock konstatera att de inte var lika bra som rödfärgen och de gula slamfärgerna blev aldrig lika vanliga som den röda. Man försökte också använda alunslam som alternativ till importerade gröna pigment, och använde då kornmjöl för att göra slamfärg, men inte heller detta fick någon större betydelse. Eftersom slamfärgen var så mycket billigare än oljefärg så gjordes det också försök att åstadkomma vit slamfärg som sedan kunde brytas i olika kulörer, och i början av 1800-talet kunde hus vara slamfärgade i rosa, ljusgrått, ljusgrönt eller vitt, helt enligt tidens mode.
5. Den mörkare rödfärgen anses höra till 1900-talets rödfärgshistoria. Den började tillverkas på 1920-talet och dominerade från 1950-talet fram till 1990-talet, när produktionen av den ljust röda låg nere. Den röda stugan med vita knutar blev något av en nationalsymbol för Sverige i början av 1900-talet och användningen av slamfärger nådde då sin kulmen.
6. Fram till mitten av 1900-talet kokades slamfärgen på plats av torrpigment, vatten och vete- eller rågmjöl. Rödfärgarna hade sina egna recept, som ofta innehöll tillsatser av organiska ämnen som linolja, tran eller urin. Byggnadsmåleriets utveckling mot prefabricerade färger resulterade 1952 i en rödfärg i pulverform. Idag säljs rödfärgen på burk, färdig att användas. Man kan också köpa rödfärgspigment för att koka sin egen färg.
7. Idag (2015) är Falu Rödfärg det dominerande varumärket för slamfärg. Dess bindemedel är vetemjölsklister och den finns i fyra kulörer: Röd, ljusröd, svart och grå. Under några decennier kring 2000 fanns också ljusare slamfärger från samma tillverkare, till exempel Falu Gul. Varumärket Falu Rödfärg garanterar att pigmenten kommer från Falu koppargruva. Det finns andra slamfärgstillverkare som använder liknande pigment och traditionella recept, och det finns också slamfärg som tillverkas av cellulosaklister och pigmenteras i valfri kulör. (källa)