Stadsäga Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stadsäga

1. En förordning utfärdades 13 juni 1908, där det bestämdes att samtliga fastigheter skulle åsättas en fastighetsbeteckning. Fastigheterna registrerades därmed i ett register som döptes till Jordaregistret. En fastighet kunde då till exempel få beteckningen "Kvarntorp 1:1". Om det fanns flera gårdar med samma namn, till exempel Kyrktorp, benämndes de nu "Kyrktorp 1:1", "Kyrktorp 2:1", etc. Avstyckningar från till exempel fastigheten "Stenvreten 1:1" benämndes "Stenvreten 1:2", "Stenvreten 1:3" och så vidare. Därmed kan man lätt ana fastigheters ursprung. I städer användes dock ett annat system (till exempel stg (stadsäga) 15+18, eller Haren 5). (källa)
2. Fastighetsregistret i städerna (stadsregistret) kom efter lagen om fastighetsbildning i stad 12 maj 1917. Fastighetsregistret i städerna kom att utgöras av en tomtbok för tomterna och en stadsägobok för stadsägorna. I städerna organiserades enheterna utifrån kvarter eller ägor i stället för jordeboksenheter. Städerna hade även möjlighet att hålla med en egen registersakförare och fastighetsregistret därmed skötas oberoende av Lantmäteriet, även om de flesta städer hade överlantmätaren som registersakförare. Förutom städer kunde även municipalsamhällen och köpingar efter beslut av regeringsrätten föra fastighetsregister såsom för stad. (källa)
3. I första hand var landerimarken avsedd som "mulbete", det vill säga betesmark för hästar, nöt, svin och får, och den uppläts ofta till inkallade holländska bönder. Under 1600-talet, och ända in på 1700-talet, ägnade sig städernas invånare ofta åt lantmannasysslor. Städerna som anlades under denna period fick därför ofta i donationerna en väl tilltagen utmark - till skillnad mot städer som tillkom senare - vilket tillsammans med stadens gemensamma inägor bildade "stadsägorna". Även landerimarken bebyggdes efterhand, eftersom redan i slutet av 1640-talet var nästan alla tomterna inom vallarna bebyggda. I regel var det magistratet som fördelade tomterna på landerierna och inte sällan gavs markerna till magistratledamöterna själva som en löneförmån, eller till andra högt uppsatta medborgare. Bara ibland begärde regeringen att någon speciell person skulle få ett arrende. När arrendetiden gick ut hade alltid innehavaren företräde, om han kunde bjuda lika mycket som den högstbjudande. Innehavaren av arrendet på landeri hade ingen rätt att sälja arrendet och inte heller insätta någon i en befattning eller förordna någon till en tjänst som innebar att personen skulle bosätta sig på marken. 1696 hade magistratet skapat stadgar som nästan enbart gjorde att arrendena gick till magistratledamöter och efter en rådmans död skulle landeriet övergå till hans efterträdare. Änkor fick dock bo kvar i ett år efter makes bortgång. Landeriarrendatorer som inte ingick i magistratet, men som lagt ned stora kostnader på området skulle inte avhysas så länge som de fullgjorde sina skyldigheter. (källa)
4. Arkitektkontoret Backström och Reinius anlitades ofta av byggmästaren Olle Engström och redan 1938 fick de uppdraget att rita byggmästarens privata villa. Tomten för nybygget var dåvarande "Stadsägan 5499" (nuvarande fastighet Elektra 12) strax söder om gamla byggnaden för Elektraverkens fabrik ritad av Ivar Tengbom 1917. Hit förlade Olle Engkvist sitt kontor, materialgård, verkstäder och maskinpark och här hade han för avsikt att bygga sin vinterbostad. (källa)
5. Församlingen omfattade inledningmässigt stadsdelarna Johanneberg, Heden 28-31 och 40:e kvarteret, samt området däremellan och Mölndalsån från och med Burgårdens bostadspaviljonger ned till Krokslätt, av Lorensberg 8-17, 21, 23-25, 30, 31 och 33:e kvarteret, Landala samt en del av stadsägan nr 8.366 med undantag av 30:e kvarteret och västra delen av 31 kvarteret samt delar av stadsägoområdet nr 8.429 och av Vasastadens 11:e kvarter. (källa)
6. Fastighetsregistret i städerna (stadsregistret) kom till efter lagen om fastighetsbildning i stad 12 maj 1917. Fastighetsregistret i städerna kom att utgöras av en tomtbok för tomterna och en stadsägobok för stadsägorna. I städerna organiserades enheterna utifrån kvarter eller ägor i stället för jordeboksenheter. Förutom städer kunde även municipalsamhällen och köpingar efter beslut av regeringsrätten föra fastighetsregister såsom för stad. (källa)