Vad betyder och hur uttalas takbelysning
Takbelysning uttalas tak|be|lys|ning.
Ordformer och varianter av takbelysning
Singular
- takbelysning
- obestämd grundform
- takbelysnings
- obestämd genitiv
- takbelysningen
- bestämd grundform
- takbelysningens
- bestämd genitiv
Plural
- takbelysningar
- obestämd grundform
- takbelysningars
- obestämd genitiv
- takbelysningarna
- bestämd grundform
- takbelysningarnas
- bestämd genitiv
Takbelysning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet takbelysning
Biografen City var en av dessa typiska förortsbiografer som invigdes den 15 april 1953. Liksom för hela centrumbebyggelsen var även Citys arkitekt Curt Strehlenert på HSB:s arkitektkontor. Biografen inrymdes i en av Familjebostäder nybyggd fastighet vid Gubbängstorget. Biografnamnet lyste i stora röda neonbokstäver på fasaden mot torget. Entréns glaspartier var klädda i rostfri plåt och salongens fåtöljer hade röd klädsel. Interiören var gestaltad som en friluftsteater med mörkblåa väggar och tak samt en takbelysning som gav intryck av en stjärnhimmel. City hade plats för 500 biobesökare.
Atriumhallen var ett sorts väntrum och det viktigaste rummet i den ursprungliga anläggningen. Här skulle badgästerna kunna sitta och vänta innan man gick till något av alla de bad som fanns för damer och herrar. Atriet gestaltades efter antika förebilder. I de fönster som vetter mot atriet var exempelvis de nio muserna inetsade. Väggpartierna mellan fönstren pilasterindlades och golvets ytskikt utfördes i mönsterlagd cementmosaik med infällda glasblock som gav underliggande lokal en intressant takbelysning. Golvet är fortfarande bevarat.
I en ny typ av takbelysning, såsom hängande ljuskronor, kom tekniken att blåsa klarglas också till användning. Ljuskronorna var tätt behängda med glaspärlor och glashängen. Glaspärlor och glashängen gjordes till en början av skuren bergkristall. På 1600-talet introducerades sådana ljuskronor vid Ludvig XIV:s hov i Frankrike och runt om i Europa blev dessa snart ett mode vid kungliga hov. Men bergkristall var mycket dyrbart och svårarbetat. Man började därför på 1670-talet att gjuta glasprismor, som underlättade arbetet med ljuskronorna. I samma krona kunde man ibland blanda prismor av färgat glas och bergkristall.
