Tala för Synonymer Betyder Uttal

• plädera

Hur används ordet tala för

1. Hon var klasskamrat med Justina Casagli och Anna Sofia Sevelin, direktör Skjöldebrand hade befallt att de skulle slippa förstöra sina röster i kören och ges operaroller. Körmästare Wikström var då i alla fall fortfarande deras lärare, eftersom han dessutom var sångmästare, och direktören berättar om en skandal, som ledde till att Wikström avskedades som sångmästare och att han fick upp ögonen för Frösslind, som sedan blev han skyddsling. Direktören fick reda på att flickorna utsattes för misshandel av Wikström. Han höll då förhör med de tre flickorna. Flickorna hade valt Frösslind att tala för dem allihop, och för att få höra henne tala, formulera sig och gestikulera, låtsades direktören att han tog Wikström i försvar, och blev då rörd av hennes ord och sätt att försvara sig och de andra. "Vi äro fattiga flickor", sade hon, "upptagna från uselheten, vad hopp ha vi för framtiden, om vi ej beflita oss att lära allt vad läras kan? Men vi bjuda till allt vad vi kunna, och då han är vi elakt lynne slår han oss, om jag törs säga, utan skäl. På detta mista vi modet, bli villrådiga och vad värre är förlora hoppet och nöjet att lära något." Skjöldenbrand avskedade då Wikström som sångmästare och ersatte honom med Craelius, som var snällare, och under vars ledning flickorna snabbt gjorde framsteg, de skulle alla tre bli berömda, Frösslind och Sevelin i Sverige och Casagli över hela Europa. (källa)
2. Aristoteles härleder upptäckten av retoriken till två personer, Korax och Tisias. Enligt historien hade demokratins upprättande på Sicilien under 400-talet f.Kr. resulterat i en livlig debatt gällande vem som ägde vad, framför allt i markfrågor, vilket gav grogrund för talekonstens roll: folk behövde lära sig tala för sin sak. Platon uttryckte ogillande över retoriken, i dialogen Gorgias, men presenterade sedan en mer nyanserad bild av retoriken i Faidros. Därigenom blev retoriken det första klart avgränsade kunskapsområde som var föremål för skriftlig systematisering och vetenskaplig analys. Retoriken uppfanns sålunda inte, utan upptäcktes, och några av de äldsta bevarade texterna som beskriver denna grundläggande systematisering är av Aristoteles hand. Bland andra kända läroboksförfattare i ämnet bör nämnas Cicero, Isokrates och Quintilianus, alla tre verksamma under antiken, samt Vossius. (källa)