Tiara synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas tiara

Tiara uttalas tiara [tia´-] -n tiaror.

Tiara betyder österländsk hög praktmössa, påvekrona och utsmyckat diadem.

Ordformer och varianter av tiara

Tiara är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet tiara

I princip i alla tider har härskare burit yttre tecken på sin värdighet och bruket av regalier har bland annat sitt ursprung i Orienten där de persiska härskarna använde tiara. Liknande symboler har också använts av Egyptens faraoner (hjälmliknande krona), av romerska kejsare (triumfatorskrans), av påvarna (tiara) etc., alla tecken på makt och värdighet. Detta utvecklades så småningom till flera särskilda attribut, för att beteckna olika uppgifter i härskarekallet och dessa brukar sammanfattas med beteckningen regalier. Exempelvis har riksäpplet sitt ursprung hos de romerska kejsarnas glober för att beteckna deras världsherravälde, dessa försågs senare med korsglober vilka de i Romerska riket saknade. Från början var de guldkransar som kallades kronor kungens privata egendom, men senare uppfattades de som statens och rikets egendom, som sinnebilder för dess storhet och välde, där kungen enbart var en förvaltare och bärare av symbolerna.

Tiara (latin: tiara, grekiska: τιάρα från fornpersiskans tiyārā)), även tiar, är ett värdighetstecken i form av en hög, toppig huvudbonad. Den bars av fornorientaliska härskare och av påvarna från 800-talet. I utvidgad användning är tiara numera en vanlig benämning på ett praktfullt smycke påminnande om diadem.

Tiara på Engelska

tiara