Vad betyder och hur uttalas tidningspress
Tidningspress uttalas tid|nings|press -en -ar.
Ordformer och varianter av tidningspress
Singular
- tidningspress
- obestämd grundform
- tidningspress
- obestämd genitiv
- tidningspressen
- bestämd grundform
- tidningspressens
- bestämd genitiv
Plural
- tidningspressar
- obestämd grundform
- tidningspressars
- obestämd genitiv
- tidningspressarna
- bestämd grundform
- tidningspressarnas
- bestämd genitiv
Tidningspress är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tidningspress
Presidentens mottagning, slottsbalen, tevesänds och har höga tittarsiffror varje år. Det tog ett halvt sekel innan slottsbalen tog den form den har idag. Medborgarna fick större insyn i festligheterna till en början via direktsändning i radio (1949) och via tidningspressen som förmedlade bilder och stämningar. Redan på 1950-talet fanns tv-kameror på plats men endast valda delar sändes i efterhand. På 1980-talet inleddes direktsändningar som samlade en stor del av medborgarna framför tv:n. Coronaåret 2020 ordnades ingen mottagning på slottet utan ett alternativt program televiserades.
Expressens recensent Lasse Bergström gav filmen betyget 4/5 och kallade Ahrne för en "infallsrik och spirituell filmberättare". Han berömde vidare Iwa Bomans gestaltning av huvudrollen. Aftonbladets Jurgen Schildt skrev i sin recensioner att "det är som kartläggare av en kollektiv livsstil och en provinsmiljö Marianne Ahrne röjer sina väsentligaste tillgångar." Han poängterade även att Ahrnes film var en mer originellare film än Den vita väggen och kallade filmen "vass utan att bli ilsken, träffsäker och indiskret utan att vara mördande, privat och personlig samtidigt som den tacklar den samlade inhemska landsortsproblematiken." I Svenska Dagbladet var recensenten Hans Schiller desto mer negativ och skrev "Här finns idéer och tankar som förtjänat en bättre inramning än den veckotidningsaktiga historien om världsaktrisen som återvänder till sin hemstad (-) Iwa Boman i huvudrollen har en omöjlig uppgift." I Malmö var tidningspressen överens om att Ahrne var ett löfte, men en del menade att filmen hade en "litterär" och "uppstyltad dialog".
