Vad betyder och hur uttalas tidningsrecension
Tidningsrecension uttalas tid|nings|re|cens|ion.
Ordformer och varianter av tidningsrecension
Singular
- tidningsrecension
- obestämd grundform
- tidningsrecensions
- obestämd genitiv
- tidningsrecensionen
- bestämd grundform
- tidningsrecensionens
- bestämd genitiv
Plural
- tidningsrecensioner
- obestämd grundform
- tidningsrecensioners
- obestämd genitiv
- tidningsrecensionerna
- bestämd grundform
- tidningsrecensionernas
- bestämd genitiv
Tidningsrecension är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tidningsrecension
Enligt samtida tidningsrecensioner var teatersalongen bara halvfull vid uruppförandet. Anmälaren i Göteborgs-Tidningen menade att Bergman skapat en stämning präglad av dröm och aning. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning noterade att scenografin var gjord i blåa toner, vilket skapade ett drömlikt tillstånd. Recensenten ansåg att Björling spelade flickrollen med ett "drömmande ackord" och att Cederborg smälte in i stilen. Recensenten i Göteborgs-Posten menade att Björling framförde rollen som halvt i sömn. Denne sa även att de som inte närvarat hade gått miste om intim och vacker kammarspelskonst.
Liksom Matti Jurva och Tatu Pekkarinen uppträdde han på Päivölän klubi, som ofta gästades av Eino Leino. Ramstedt och Felix Jungell brukade också uppträda tillsammans utanför Helikonscenen, bland annat anordnade de i juni 1912 en visafton på rådhusets festsal i Jakobstad. Tillställningen blev delvis misslyckad på grund av den fåtaliga publiken, men i tidningsrecensionerna fick Ramstedt goda vitsord för sin insats. År 1912 uppträdde Ramstedt regelbundet på biografen Tähti i Helsingfors och 1920 dagligen på Hamburger Börs konsertträdgård i Åbo.
I olika tidningsrecensioner har ansetts att filmen inspirerade filmen Matrix (1999).
Hårleman var son till militären Rudolf Hårleman och Paulina Österman. Han gifte sig 1912 med skådespelaren Nita Hårleman, med vilken han fick tre barn. I början av 1910-talet engagerades Hårleman vid biografen Helikon på Glogatan i Helsingfors. Där kom han, J. Alfred Tanner, Rafael Ramstedt, Tor Borong och Felix Jungell att tillhöra biografens stamtrupp. I tidningsrecensionerna fick han ständigt goda vitsord för sin sångröst. 1911 värvades Hårleman till en finsk-svensk teaterensemble som gästspelade på Apolloteatern. Han återvände sedermera till Sverige där han kom att tillhöra Oscarsteaterns ensemble, men även uppträdde med Collianderska sällskapet. Under en uppsättning av Lilla helgonet i Södra folkparken sommaren 1917 fick han plötsligt föras till sjukhus för att opereras för "en svår njursjukdom", men återhämtade sig inte och avled en dryg vecka därefter.
