Vad betyder och hur uttalas tidsskildring
Tidsskildring uttalas tids|skildr|ing.
Ordformer och varianter av tidsskildring
Singular
- tidsskildring
- obestämd grundform
- tidsskildrings
- obestämd genitiv
- tidsskildringen
- bestämd grundform
- tidsskildringens
- bestämd genitiv
Plural
- tidsskildringar
- obestämd grundform
- tidsskildringars
- obestämd genitiv
- tidsskildringarna
- bestämd grundform
- tidsskildringarnas
- bestämd genitiv
Tidsskildring är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tidsskildring
Dyk blev senator 1925. Han skrev nationellt betonad lyrik av sarkastiskt lynne, Livets kraft (1898), Satirer och sarkasmer (1905), Fönstret (1921) med flera diktsamlingar. Dyk skrev även åtskilliga noveller samt författade två större romaner, tidsskildringar från 1890-talet (utgivna 1905 och 1907), rika på psykologiskt intressanta detaljer i lös journalistisk krönikeform. Ett versdrama, Don Quijotes självbesinning (1913) fick god kritik.
Handlingen i Stieg Trenters deckare är för det mesta förlagd till Stockholm med omgivningar. Huvudpersonerna är oftast fotografen Harry Friberg och hans kompanjon, kriminalintendent Vesper Johnson. Böckerna kännetecknas av sina levande tidsskildringar av Stockholmsmiljöer.
Janson gav under mitten av 1880-talet ut ett par mindre betydande noveller. Hennes självbiografiska skildring Mira, som gavs ut 1897 under pseudonymen Judith Keller, är däremot en särpräglad bok, intressant både som tidsskildring och som mänskligt dokument. 1908 gav hon ut romanen Helga.
