Vad betyder och hur uttalas tritonusintervall
Tritonusintervall uttalas tri|ton|us|inter|vall.
Ordformer och varianter av tritonusintervall
Singular
- tritonusintervall
- obestämd grundform
- tritonusintervalls
- obestämd genitiv
- tritonusintervallet
- bestämd grundform
- tritonusintervallets
- bestämd genitiv
Plural
- tritonusintervall
- obestämd grundform
- tritonusintervalls
- obestämd genitiv
- tritonusintervallen
- bestämd grundform
- tritonusintervallens
- bestämd genitiv
Alternativa böjningsformer singular
- tritonusintervall
- obestämd grundform
- tritonusintervalls
- obestämd genitiv
- tritonusintervallen
- bestämd grundform
- tritonusintervallens
- bestämd genitiv
Alternativa böjningsformer plural
- tritonusintervaller
- obestämd grundform
- tritonusintervallers
- obestämd genitiv
- tritonusintervallerna
- bestämd grundform
- tritonusintervallernas
- bestämd genitiv
Tritonusintervall är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tritonusintervall
En ledton är en ton som har en stark dragning till (det vill säga leder till) en annan ton, ett skalsteg över eller under. I ett dominantseptimackord är både tersen och septiman ledtoner. Intervallet mellan tersen och septiman i dominantseptimackordet är en förminskad kvint (tritonus), detta är ett dissonant intervall med stark ledtonsverkan. Tritonussubstitution är vanligast för dominantseptimackord på grund av att tritonussubstitutets ters är samma ton som dominantackordets septima, och tritonussubstitutets septima är samma ton som dominantackordets ters. Till exempel ligger ackorden C7 och G♭7 på tritonusavstånd från varandra och delar tonen e/fess, som är ters i C7 och septima i G♭7 (tonen fess är ett sänkt f, tonerna e och fess noteras olika men klingar som samma ton, detta kallas enharmonisk förväxling, se enharmonik). De delar också tonen bess, som är septima i C7 och ters i G♭7 (se illustration). Tonerna e/fess och bess bildar tillsammans ett tritonusintervall. I ett vanligt V7 – I-slutfall (till exempel C7 – F) leder dominantackordets (V7) ters till tonikaackordets (I) grundton (tonen e i C7-ackordet leder till tonen f i F-ackordet) och dominantackordets septima leder till tonikaackordets ters (tonen bess i C7 leder till tonen a i F). Eftersom en tritonus bestående av (enharmoniskt) samma toner förekommer i dominantseptimackordets (C7) tritonussubstitut (G♭7) så har detta ackord också samma ledtonsverkan till tonikaackordet (tonen fess i G♭7-ackordet leder till tonen f i F-ackordet och tonen bess i G♭7-ackordet leder till tonen a i F-ackordet).
