Vad betyder och hur uttalas vandringshistoria
Vandringshistoria uttalas vandr|ings|hist|oria.
Ordformer och varianter av vandringshistoria
Singular
- vandringshistoria
- obestämd grundform
- vandringshistorias
- obestämd genitiv
- vandringshistorien
- bestämd grundform
- vandringshistoriens
- bestämd genitiv
Plural
- vandringshistorier
- obestämd grundform
- vandringshistoriers
- obestämd genitiv
- vandringshistorierna
- bestämd grundform
- vandringshistoriernas
- bestämd genitiv
Alternativa böjningsformer singular
- vandringshistorian
- bestämd grundform
- vandringshistorians
- bestämd genitiv
Vandringshistoria är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet vandringshistoria
En vandringssägen (vandringshistoria) är en modern sägen, skröna, som av många uppfattas och förs vidare som sann men vars huvudperson aldrig blir närmare än "en vän till en vän". Innehållet i historien förändras ofta med tiden. De handlar ofta om mystiska sjukdomar, hemska avslöjanden om till synes harmlösa vardagsföremål, skrämmande brottslighet eller gåtfulla beteenden hos andra människor, och behandlar således de orosmoment, rädslor och fobier som finns i dagens samhälle. Alla vandringssägner är inte genuint osanna utan har i vissa fall sitt ursprung i verkliga händelser.
Valet 1994 blev ett fiasko för partiet som bara fick 1,4 procent av rösterna och förlorade samtliga riksdagsmandat. I kommunerna lyckades man dock behålla 53 fullmäktigeplatser i 36 kommuner. Partiet hade kollapsat under interna fraktionsstrider, något Nationalencyklopedin förklarar med "en spänning mellan en företagarinriktad höger kring Wachtmeister och en mer 'folkligt' inriktad politik personifierad av Bert Karlsson". Andra förklaringar som har diskuterats var att de allt mer finfördelade fraktionerna använde angrepp genom media istället för interna samtal för att lösa partiets problem. Partiet saknade inre organisation för att hantera den interna debatten, och hanterandet av konflikter med allt fler rättshaverister och kriminella i lokalavdelningarna tog stor kraft i partiets verkställande utskott. Ytterligare en faktor som utpekats var den fria alkohol som serverades på gruppmöten i riksdagen, vilket inledningsvis höjde stämningen, men sedan ledde till dåligt underbyggda beslut, stökighet och utvecklande av alkoholproblem bland vissa riksdagsledamöter. Media hade gett partiet stor uppmärksamhet i valrörelsen 1991 som ett underhållande fenomen, men började inte granska partiet på allvar förrän efter 1991, och avslöjade då felaktigheter och vandringshistorier om invandrare som företrädare för partiet spred.
