Vad betyder och hur uttalas vandringskänga
Vandringskänga uttalas vandr|ings|känga.
Ordformer och varianter av vandringskänga
Singular
- vandringskänga
- obestämd grundform
- vandringskängas
- obestämd genitiv
- vandringskängan
- bestämd grundform
- vandringskängans
- bestämd genitiv
Plural
- vandringskängor
- obestämd grundform
- vandringskängors
- obestämd genitiv
- vandringskängorna
- bestämd grundform
- vandringskängornas
- bestämd genitiv
Vandringskänga är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet vandringskänga
En känga (vandringskänga) är en fotbeklädnad av kraftigt slag ofta med snört skaft upp på smalbenet.
Den idag i särklass vanligaste långfärdsskridskon är lättmetallskridskon som består av en fotplatta i aluminium och ett blad i knivstål som är cirka 40–55 cm långt och cirka 4 cm högt. Skenbredden brukar ligga mellan 1,1 och 1,4 mm. Skridskorna fästs med bindningar på skorna. Beroende på bindningstyp kan man som skor bland annat använda vanliga vandringskängor, kängor för längdskidåkning eller lättare telemarkskängor. Traditionellt har långfärdsskridskor haft fast häl, men på senare tid har skridskor med lös häl blivit populära.
