Versifikation Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet versifikation

1. Peire Vidal var invecklad i många kärleksäventyr. I unga år medföljde Vidal på det tredje korståget till Cypern 1190. Hans dikter vittnar om ett glatt och eldigt lynne samt lust för svårigheter i versifikationen. De omkring 60 "cansós" (kärlekssånger) och "sirventes" (satiriska sånger), som finns i behåll efter honom, utgavs av Bartsch 1857. Han finns även representerad i Raynouards Choix des poésies des troubadours (band 3 och 4, 1821). (källa)
2. Sterling studerade juridik i Cambridge och begav sig därefter till London, där han under någon tid var ägare av veckobladet The Athenaeum. Efter att 1830–1832 av hälsoskäl ha vistats i Västindien lät han prästviga sig och var 1834–1835 under några få månader präst i Herstmonceux. Sitt återstående liv ägnade han åt literaturen och åt vidlyftiga resor, under vilka han förgäves sökte vinna en förbättrad hälsa. Sterling utgav romanen Arthur Coningsby (3 band, 1833), Poems (1839), tragedin Strafford (1843) med mera. I Nordisk familjebok heter det: "Hans dikter utmärka sig för vackra tankar och ledig versifikation, men äro ej präglade af någon individualitet". Mer bekant än genom sina egna verk är Sterling genom sin vän Carlyles biografi Life of John Sterling (1851). (källa)
3. Hans ovannämnda Stanze, bestående av 168 strofer ottave rime på toskanska folkspråket, förhärligar med mytologiskt tema Giulianos uppträdande i ett tornerspel (samtidigt med att Lorenzos besjöngs av Luca Pulci). Fastän planlös och ofullbordad, gav dock denna dikt genom sin versifikation uppslaget till poesins renässans i Italien. Skildringen av Venus' ö, Cypern, imiterades senare av Ariosto och Tasso. (källa)
4. Jämte sin yngre vän och lärjunge Surrey inledde Wyatt den sedan under Elisabets tid fortgående omformningen af den engelska poesien under starkt italienskt inflytande såväl i fråga om versformerna som den högstämda, men metafysiskt tillkrånglade uppfattningen av kärleken. Surreys versifikation var ledigare, men Wyatt har en mer utpräglad karaktär, en allvarlig och lugn stil, med ådror av träffande satir och humoristiskt vemod. (källa)