Verslära Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet verslära

1. Alla versfötter på upp till fyra stavelser kategoriserades och namngavs först i Antikens Grekland. Grekernas versfotslära grundade sig på kvantitet, på skillnaden mellan lång och kort stavelse. I modernare europeisk verslära har man övertagit namnen, men bygger istället kategoriseringen på kvalitet, på skillnaden mellan stark och svag tryckaccent. (källa)
2. Det svenska ordet näck härstammar från fornnordiskans nykr. Näcken förekommer sällsynt i fornnordisk litteratur, men ordet används där för att översätta det latinska hippopotamus, det vill säga flodhäst, och i en verslära står det att «näcken tar sig många skepnader. Näck kan ha haft grundbetydelsen "sjöodjur" och är släkt med fornengelskans nicor, ett ord som också användes om "flodhäst" och "sjöodjur", och fornhögtyskans nihhus, som betydde "krokodil". Man antar att detta är härlett från urgermanskans *nikwus eller *nikwis(i), som i sin tur ska ha sitt ursprung i den urindoeuropeiska konstruktionen *neigw, som betyder "att tvätta". Ordet är besläktat med nḗkēkti, som är sanskrit, och som betyder "tvätta", och grekiskans nízō och níptō och det iriskans nigther. (källa)
3. För den skull uppfann grekerna begreppet versfot som den minsta metriska byggstenen i en poetisk text. De namngav alla möjliga kombinationer av två till fyra stavelser. I senare europeisk verslära ligger fokus på de fem vanligaste: jamb, troké, daktyl, anapest, amfibrachi och i någon mån spondé och pyrrhicus. (källa)
4. Metrik (vers) – verslära, inom litteraturvetenskapen det teoretiska studiet av meter. (källa)
5. Alla versfötter på upp till fyra stavelser kategoriserades och namngavs först i Antikens Grekland. Grekernas versfotslära grundade sig på kvantitet, på skillnaden mellan lång och kort stavelse. I modernare europeisk verslära har man övertagit namnen, men bygger istället kategoriseringen på kvalitet, på skillnaden mellan stark och svag tryckaccent. (källa)
6. Metrik, verslära, är inom litteraturvetenskapen det teoretiska studiet av meter, det vill säga prosodiska – i synnerhet rytmiska – egenskaper hos versifierade texter på ett specifikt språk eller inom ett språkområde. (källa)