Vad betyder och hur uttalas visningstid
Visningstid uttalas vis|nings|tid.
Ordformer och varianter av visningstid
Singular
- visningstid
- obestämd grundform
- visningstids
- obestämd genitiv
- visningstiden
- bestämd grundform
- visningstidens
- bestämd genitiv
Plural
- visningstider
- obestämd grundform
- visningstiders
- obestämd genitiv
- visningstiderna
- bestämd grundform
- visningstidernas
- bestämd genitiv
Visningstid är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet visningstid
I USA började TV påverka biografbesöken runt 1950, och i ett försök att konkurrera dammade man av flera olika vidfilmssystem från 1920-talet, nu i färg och med stereoljud. Även olika system för 3D-film introducerades, och publiken strömmade till, även i Sverige, där man också hade problem med biografdöden. I början av 1970-talet delade man upp vissa större biografer i flera mindre salonger, så kallade multibiografer (se Filmstaden) för att på så sätt öka publiktillströmningen och förlänga visningstiden för filmerna. Ändå slogs många singel-biografer ut i det man kallar biografdöden. Efter 1990-talet stabiliserades läget beträffande biobesök, trenden gick mot färre biografer men med fler salonger och med bättre teknik.
Vid vissa kombinationer av visningstid av bilderna och intervallet mellan dem, kommer den typiske åskådaren att uppfatta bilder i utrymmet mellan och runt de två linjerna. Denna illusion sker parallellt med att betraktaren också ser de två linjerna separat och inte den kontinuerliga rörelse som beskrivs av Beta movement. Phi-fenomenet ser ut att vara en rörlig zon eller moln av bakgrundens färg, omgiven av blinkande objekt. Upptäckten av Phi-fenomenet blev också avhandlat i gestaltpsykologin.
Upplevelsen av de tidigaste stumfilmerna förstörs genom att de visas i ljudfilmshastighet, som man ofta gör när man lägger musik på filmen. I regel följde anvisningar om visningshastighet med filmerna och för Robin Hood angavs de till 12 min/akt, vilket motsvarar nästan ljudfilmshastighet och en visningstid på två timmar och åtta minuter. Ibland var anvisningarna så detaljerade att de angav olika tempo för olika avsnitt av filmen beroende på stämningen.
