Ämnesomsättning Synonymer Betyder Uttal

• metabolism

Hur används ordet ämnesomsättning

1. Metabolism, även kallat ämnesomsättning, är ett sammanfattande namn på de processer där näringsämnen och läkemedel tas upp, omvandlas, bryts ner i kroppen, omsätts till energi och/eller avlägsnas ur kroppen. Här ingår ett mycket stort antal kemiska reaktioner. Dessa processer utgör grundvalen för själva livet. De gör det möjligt för cellerna att växa och föröka sig, att underhålla de strukturer som cellerna är uppbyggda av och att anpassa sig till förändringar i deras livsmiljö. (källa)
2. Giftstruma, vetenskapligt namn hypertyreos, är en endokrin sjukdom som yttrar sig i att sköldkörteln tillverkar för mycket tyreoideahormoner (T4 eller T3), vilket leder till för hög ämnesomsättning. Giftstruma ger upphov till tyreotoxikos, ett kliniskt tillstånd av förhöjda tyroideahormoner i blodet. Tyreotoxikos kan dock ha andra orsaker än giftstruma/hypertyreos, till exempel en svår allmänsjukdom, graviditet eller förlossning, eller vara inducerat av läkemedel med tyroidea. Ett vanligt, men inte nödvändigt, tecken på giftstruma är förstorad sköldkörtel (struma). (källa)
3. Endogent producerat eller exogent tillfört fritt T4, kompenseras raskt genom bindning till TBG, eftersom bara 30 procent av dess T4 bindningsställen normalt är upptagna. Transtyretin och albumin har lägre affinitet men högre kapacitet att transportera hormonerna. Via blodet når sedan tyreoideahormonerna kroppens celler där de påverkar ämnesomsättningen. När T4 och T3 via blodet når målceller i kroppen binder det sig dit vid sköldkörtelhormonreceptorer, varmed de kan verka cellulärt. (källa)
4. T4 verkar också i egen kraft i vävnaderna. Det styr liksom T3 ämnesomsättningen om än det är mindre verksamt: T3 är fyra gånger mer aktivt. Halveringstiden för T4 är ungefär en vecka. Höga värden T4 hos möss har visat sig öka värdet av nervtillväxtfaktorn i hjärnan. (källa)
5. Positronemissionstomografi (PET) är en medicinsk avbildningsteknik som bygger på användning av isotopmärkta preparat, så kallade radioaktiva markörer, vilka möjliggör framtagning av tredimensionella bilder av exempelvis ämnesomsättningen i hjärnan men även hur olika preparat, exempelvis signalsubstanser, rör sig i kroppen. (källa)
6. Belastningsskador kan bero på att blodflödet till det drabbade området minskat. Därmed minskar omsättningen av syre och andra blodburna substanser till den muskel som ska användas. Upprepad belastning kan ge mikrotrauma, vilket om det inte får läka kan leda till degeneration och inflammation i vävnaden. Inflammation förekommer i en del fall, men inte alla. Bidragande patofysiologiska förklaringar finns både på genetisk och epigenetisk nivå. Förslitningen kan också förklaras med ämnesomsättningen till den drabbade kroppsdelen, som bland annat förändras med minskat blodflöde. Detta kan exempelvis handla om förändrad kollagenaktivitet i leder. Minskat blodflöde och förändrad ämnesomsättning är normalt vid stigande ålder, men även överbelastning kan leda till att sådan degeneration inträffar. (källa)
7. Dvala, (björnide) även kallat vinterdvala, kölddvala, hibernation eller att gå i ide är ett tillstånd av inaktivitet då ett endotermt djur sänker sin ämnesomsättning, i avsikt att spara energi och/eller överleva extrema men tillfälliga förändringar i levnadsbetingelserna. Dvala refererar här till tillfällig heterotermi som karaktäriseras av låg kroppstemperatur, långsam andning och hjärtrytm. Begreppet har tidigare främst använts för "djup dvala", som hos gnagare men termen har omdefinierats och omfattar idag även djur, som exempelvis björnar, som aktivt sänker sin ämnesomsättning, istället för att bara gälla arter som avsevärt sänker sin kroppstemperatur. Andra begrepp som används kring tidsbestämd dvala med sänkt metabolism och kroppstemperatur, men som definierats, och fortfarande av vissa auktoriteter definieras som något annat än dvala är bland annat torpor och vinterstelhet. Idag argumenterar många experter för att dagliga torpor och hibernation utgör en kontinuitet som grundar sig i liknande mekanismer. (källa)
8. Människans kroppstemperatur regleras framför allt av mellanhjärnan i ett område som kallas temperaturcentrum. Kroppstemperaturen påverkas också av levern och musklerna. Termoregleringen reagerar normalt genom termoreceptorer i huden, som sänder signaler till hjärnan, som svarar genom att till exempel framkalla frossa, gåshud, svettning eller beteenden som syftar till att värma eller kyla kroppen. Kroppen skapar hela tiden värme, vilket kompenseras genom att kroppen avger värme till omgivningen, eftersom kroppstemperaturen annars skulle öka med ungefär en grad i timmen. Förutom temperaturen i omgivningen, påverkas människans kroppstemperatur av inre tillstånd, däribland av mängden tyroideahormoner (ämnesomsättningshormoner), hög ämnesomsättning ger högre kroppstemperatur och lägre ämnesomsättning lägre kroppstemperatur. Vid fysisk aktivitet och stress ökar kroppstemperaturen tillfälligt. (källa)