Filmpolitisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet filmpolitisk

1. Bengt Göransson var son till ombudsmannen Gustaf Göransson och Gertrud Göransson, född Nelson. Efter studentexamen 1951 studerade han vid Stockholms högskola. Han hade därefter lärarförordnanden och var reseledare till 1960. Göransson var ansvarig för RESO Kongresstjänst 1960–1970, chef för RESO:s reseavdelning 1970–1971 och chef för Folkets Husföreningarnas Riksorganisation 1971–1982. Han var ordförande i filmbranschens samarbetskommitté, styrelseledamot i Svenska resebyråföreningen och Hörselfrämjandet i Stockholm (föräldrasektionen), ordförande i Manillaskolan 1970–1978, i Svenska riksteatern 1974–1982 och ledamot av förvaltningsrådet för Svenska Filminstitutet 1972–1982. Han var ledamot av filmutredningen 1968–1974, expert i radioutredningen 1974–1977, i föreningsskatteutredningen 1971–1976 och i samlingslokalutredningen. Göransson var ledamot av filmpolitiska beredningen 1979–1982, sekreterare i Älvsjö IOGT-NTO, ordförande i ABF:s förbundsstyrelse 1980–1982, ordförande i svenska Föreningen Norden 2001–2006, ledamot av SSU:s studieråd 1955–1958 och internationella utskott 1958–1964. Han var sekreterare i Hökarängens SAP-förening och ledamot av taxeringsnämnden i Stockholm under 1960-talet. 2010 innehade han gästprofessuren till Torgny Segerstedts minne vid Göteborgs universitet. Samma år gav han ut boken Tankar om politik. (källa)
2. Ahlmark blev fil mag vid Uppsala universitet 1959, avdelningschef på Medborgarskolans riksorganisation 1967, styrelseledamot i Thielska galleriet 1977–83, ledamot i centrala studiestödsnämnden 1979, styrelseledamot i Sveriges Radio 1980–83 och Sveriges Lokalradio 1980. Han blev ledamot i statens kulturråd 1980, styrelseledamot i riksbankens jubileumsfond 1983, ledamot av folkbildningsutredningen 1977–79, av utredningen om de homosexuellas situation i samhället 1978–84, av huvudmannaskapskommittén 1978–81, av filmpolitiska utredningen 1979–82 och av studiemedelsutredningen från 1985. (källa)
3. Efter filosofie kandidatexamen i Lund 1968 var Olofsson statgranskare vid Stockholms stads finansavdelning 1969–70, biträdande sekreterare i 1968 års beredning om stat och kyrka 1970–72, fullmäktig i Nordiska ministerrådets kultursekretariat i Köpenhamn 1972–73, byråchef där 1974–75, direktör för kultursekretariatet 1975–81, verkställande direktör för Svenska Filminstitutet 1982–89 samt verkställande direktör för Sandrew Film och Teater AB, sedermera Sandrew Metronome, 1989–2003. Han var expert i filmpolitiska beredningen 1982 och massmediekommittén 1983–84 och vice ordförande i Europarådets filmproduktionsfond (Eurimage) 1989–90. (källa)