Vad betyder och hur uttalas filmpolitik
Filmpolitik uttalas film|pol|it|ik.
Ordformer och varianter av filmpolitik
Singular
- filmpolitik
- obestämd grundform
- filmpolitiks
- obestämd genitiv
- filmpolitiken
- bestämd grundform
- filmpolitikens
- bestämd genitiv
Filmpolitik är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet filmpolitik
Motståndet mot den offentliga filmpolitiken tog sig för i bildandet av Filmcentrum i sin tur tog initiativet till att bilda en samarbetsorganisation för de många filmarbetarorganisationerna. Stefan Jarl ville genom dem få inflytande över de pengar filminstitutet och filmbranschen förfogade över. Det hjälpte inte mycket, det andra filmavtalet var, precis som det första, ett långfilmsavtal som i stort sett negligerade kort- och dokumentärfilmen. Som väntat motarbetades FilmCentrum av Harry Schein och Filminstitutet, men även regeringen och socialdemokratin var avogt inställda. Först efter två års uppvaktande Utbildningsdepartementet fick man till stånd ett möte och på det gehör endast för ett av sina förslag: en fond som kunde ge förhandsstöd till dokumentärfilm (H-fonden). År 1979 tilldelades den "fria" filmen för första gången en öronmärkt summa på 1 miljon kronor, som skulle fördelas av Konstnärsnämnden. Bakom denna seger låg säkert en remissvar av Jarl och Lindqvist, "Befria filmen". Den svarade på en promemoria från den borgerliga regeringens statssekreterare.
I själva verket: sju års filmpolitik – 1970.
Han disputerade år 2000 vid Stockholms universitet på avhandlingen Den glömde mannen: Erik "Hampe" Faustmans filmer och är nu verksam som universitetslektor vid Högskolan i Gävle. Som redaktör och medredaktör har han bland annat gett ut Mediala hierarkier (2007) och Svensk television – en mediehistoria (2008). Han har under de senaste åren publicerat artiklar om bland annat svensk filmpolitik, TV-kultur och tidig biografkultur. Han är tillsammans med Lars Ilshammar och Pelle Snickars redaktör för antologin Citizen Schein (2010), som behandlar Harry Scheins levnadsbana.
