Filosof Synonymer Betyder Uttal

• tänkare

Hur används ordet filosof

1. Käte Hamburger, tysk litteraturvetare och filosof. (källa)
2. R. Edward Freeman (född 18 december, 1951) är en amerikansk filosof och professor i företagsekonomi. Freeman är grundaren av intressentmodellen, som på engelska kallas för "stakehold theory", denna modell har gjort hans namn känt. En intressent (en: stakeholder) är en person som har intressen i en viss organisations verksamhet. Det är ett gammalt begrepp som grundades i USA på 1950-talet av samhälls- och beteendeforskaren Herbert Simon som 1978 vann nobelpriset i ekonomi. Intressentbegreppet kom till Sverige 1964 genom professorn i företagsekonomi, Eric Rhenman. (källa)
3. Max Weber var filosof, historiker, ekonom, och en av de första sociologerna, influerad av arbeten av Friedrich Nietzsche, Karl Marx, Immanuel Kant med flera som studerade fenomenet. Weber intresserade sig även för meritokrati och rationalitet i det antika Kinas statsförvaltning, som i stort sett var befriat från religion (om man ser konfucianism och daoism som filosofier fokuserade på att befrämja välfungerande samhällen). Weber beskrev de många olika "idealtyper" av statsförvaltningen, politiken och ekonomin i sitt verk Economy and Society (1922). Hans kritiska studie av byråkratiseringen av samhället blev en av de mest bestående delarna av hans arbete, och han föreslog en modell för den perfekta (rättsligt-rationella) byråkratin med nio grundläggande principer med rekrytering, befordran och hierarki baserade på meriter. För Weber var detta en idealmodell, som skulle vara svår att etablera utan skönhetsfel i verkligheten. (källa)
4. Naturfilosofi var en filosofisk gren som studerade naturen, vetenskapsgrenen räknas numera ofta till fysiken, vetenskapsfilosofin, eller andra ämnen. Den första grupp som åsatts detta epitet är de joniska naturfilosoferna som verkade i det forngrekiska Jonien i nuvarande Turkiet. Under antiken var filosofin den högsta av vetenskaper, och till detta hörde även naturvetenskaperna. En naturvetare betraktades med andra ord som filosof, det naturvetenskapliga metoden hade ännu inte utvecklats. Bland tidiga naturfilosofer fanns Diogenes från Apollonia, och Theofrastos. (källa)
5. Plotinus visade stor respekt för Platon, men var självständig i utformandet av sin lära. Många andra strömningar bidrog till den, men det är svårt att veta precis vilka. Plotinus var lärjunge till Ammonios Sakkas, som han upptäckte under sitt sökande efter någon som kunde vägleda honom till sanningen och som han stannade hos under många år. Det är bekant att denne filosof, som hade förkastat sin kristna uppfostran och förbjöd att man skrev ned hans undervisning, uppskattade högt de indiska brahmanerna. Detta var i århundradena efter Alexander den Stores härtåg bortom Indus och innan islam stängde vägen österut, så det förekom en hel del kontakter mellan Indien och Grekland. Det kom så kallade "gymnosofer" – alltså lättklädda indiska asketer eller yogi – till Alexandria och andra platser i medelhavsvärlden och grekiska kolonier fanns överallt i Asien. Ammonios Sakkas kan mycket väl ha varit bekant med vedanta och upanishaderna. Eftersom nyplatonismen uppvisar vissa drag som vi associerar med indiskt tänkande har möjligheten av ett inflytande från det hållet ofta påpekats. (källa)
6. Blaise Pascal, född 19 juni 1623 i Clermont-Ferrand, död 19 augusti 1662 i Paris, var en fransk matematiker, fysiker, filosof och religiös skriftställare. (källa)
7. Vetenskapens historia och filosofins historia är tätt sammanvävd. De första vetenskapsmännen var filosofer och först i och med den vetenskapliga revolutionen började yrkena vetenskapsman och filosof skiljas åt. Socialvetenskaperna skildes dock inte från filosofin förrän under 1900-talet. Fortfarande ger filosofin starka influenser till vetenskapens utveckling. Filosofernas frågeställningar påverkas ofta av de senaste landvinningarna inom vetenskapen. (källa)
8. Jean-Paul Sartre, fransk filosof och författare. (källa)
9. Ekoturism är en form av turism, vars mål är att skydda naturen genom att ta hänsyn till resmålets ekologiska begränsningar och att bidra till en hållbar utveckling i området som besöks genom att se till lokalbefolkningens välbefinnande. Ordet ekoturism myntades 1983 av Héctor Ceballos-Lascuráin vid Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Han talade då om såväl aktiviteten som attityden hos resenären. Han framhöll också naturvården, men inte några lokalekonomiska eller sociala aspekter. Under rubriken The future of ecotourism i Mexico Journal (1988) beskrev han det som: "Turism till relativt ostörda eller icke förorenade naturområden med det speciella målet att studera, beundra och avnjuta landskapet och dess vilda växter och djur, tillsammans med kulturaspekter (historiska och befintliga) som återfinns i dessa områden. Ekologisk turism förutsätter ett vetenskapligt, estetiskt och filosofiskt närmande, fastän den ekologiske turisten inte måste vara professionell forskare, konstnär eller filosof. Det viktiga är att personen som praktiserar ekoturism har möjlighet att ägna sig åt naturen på ett sätt som de flesta människor inte kan i sitt dagliga stadsliv. (källa)