Fullkomna synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas fullkomna

Fullkomna uttalas full|komna -de.

Fullkomna betyder göra fullkomlig och förfina.

Ordformer och varianter av fullkomna

Fullkomna är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet fullkomna

Inom såväl nyandlighet och teosofi som alkemi och vissa folks naturreligioner (till exempel bland nordamerikanska ursprungsfolk) förekommer begreppet hermafrodit eller androgyn som centralt begrepp. Detta i såväl beskrivningen av Skapargudens väsen som tidigare hermafrodita faser i mänsklighetens utveckling före uppdelningen i två separata kön för drygt 18 miljoner år sedan eller målet för mänsklighetens framtida utveckling till individuellt fullkomnande. Även i beskrivningen av könstillhörigheten hos vissa utomjordiska civilisationer, vissa änglar och gudar används detta begrepp. Inom alkemin används det främst symboliskt för sammansmältning av olika klassiska element i strävan efter personlig fullkomlighets-utveckling eller "De vises sten" (även i samband med planeternas krafter, då Hermes motsvarar det romerska namnet Merkurius och Afrodite motsvarar Venus).

De som har hållningen att Efesierbrevet inte är skrivet av Paulus utan under pseudonym av någon efterföljare till honom, brukar peka på förändringar i teologin. Ett exempel på detta är Ef. 2:15 där det står: "Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred." Att lagen skulle vara upphävd är något som Paulus inte hävdar i de oomtvistade breven (till exempel Romarbrevet), utan där menar han att Kristus i stället fullkomnar lagen: "Upphäver vi då lagen genom tron? Inte alls! Vi befäster lagen." (Rom. 3:31) Efesierbrevet 2:15 kan dock översättas med "Han har upphävt lagen när det gäller bud och stadgar ..." och kan på det sättet få de båda bibelställena att stämma överens.

Det är fullkomnat så sade Jesus (Nordöstra Smålands Missionsblad nr 8/1871, LAW II och III:1872).

Sin motsats har supranaturalismen i denna bemärkelse i en mer eller mindre utpräglat "immanent" kristendomstolkning, som i "uppenbarelsen" väsentligen ser blott det, åtminstone hittills, högsta uttrycket för allmännare även annars i historien framträdande ideella utvecklingslinjer samt, med mer eller mindre fullständigt undanskjutande av den övervärldsliga måltanken, i första hand betraktar kristendomen från synpunkten av dess betydelse för den mänskliga kulturen och i det kristna livet ser mindre en brytning med det naturliga än ett fullföljande och fullkomnande av dettas högre tendenser.

Det är fullkomnat! Allt är nu väl.

I den katolska bönboken Oremus står följande om alla själars dag: "Årstiden påminner om skapelsens obeständighet och Guds evighet. Människan måste obönhörligen ge upp allt som inte är evigt. Hennes tillgångar, hennes välbefinnande och liv är inga absoluta värden. Det enda som till sist gäller är Guds kärlek till oss och i oss. Allt i oss som inte består i den absoluta kärlekens eldprov måste förintas. Men 'kärleken upphör aldrig' (1 Kor 13:8). Vi som lever i tiden och de som gått ur tiden är med kärlekens band förenade i de heligas gemenskap. Gud vill genom den bedjande kyrkan i himlen och på jorden förmedla frukterna av Kristi seger över döden. Därför ber vi för de avlidna (jfr 2 Mack 12:43-46) och stärker så den gemenskapen. Ljuslågorna på gravarna är symboler för samhörigheten bortom graven och tecken på att vår mänskliga strävan skall renas i Påskens mysterium och fullkomnas i Guds eviga Rike".