Grenig Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet grenig

1. Harklöver (Trifolium arvense) är en ettårig, mjukt hårig ört, i familjen ärtväxter, med upprätt och vanligen rikt grenig stjälk som kan bli upp till tre decimeter hög. Bladen är trefingrade med avlånga småblad. Harklöver blommar från juni till augusti. Blomhuvudena är avlånga gråludna och skaftade. Fodret är långhårigt och har långa foderflikar. (källa)
2. Höstfibbla (Leontodon autumnalis) är vanlig i hela Norden, särskilt på torr, gräsbevuxen mark och vid vägkanter. Den skiljer sig från maskrosor genom smalare och oftast grenig stängel, längre och smalare rosettblad samt mindre blomkorg. Frukten är mycket smal, på längden räfflad och mellan räfflorna tvärstrimmig. Dess flygfjun är en gulröd fjäderpensel som är oskaftad och lätt faller av. Blommorna har en svag, violartad, något bitter vällukt. I det nordligaste Skandinavien, särskilt i fjälltrakterna, uppträder denna art ofta med en holk som är tätt luden av svartgråa hår, varieteten Leontodon autumnalis var. taraxaci. (källa)
3. Växten blir mellan 25 och 60 centimeter hög och blommar från maj till juli, med flockar bestående av 5 till 16 strålar, med eller utan svepeblad. Stjälken är kal, ihålig, strimmig och grenig. Bladen är avlånga och är två- eller trefalt flikiga med linjära ljusgröna flikar. Bladen är kummindoftande då de mosas. Övre stjälkblad har en bred hinnlik slida och flikar vid basen. (källa)
4. Kålrot är en tvåårig ört, och den har långskaftade och relativt flikiga blad. Basen på stjälken och roten sväller upp till en köttig och vit eller gul ansvällning – "kålroten". Denna är grön, grönguld eller rödviolett i tonen, och köttet är gult eller vitt. Första året utvecklas bladen och den uppsvällda delen, som är vitaminrik. Andra året växer det upp en kraftig, grenig stjälk, där bladen och de gula blommorna formas i kvastlika ställningar. Frukten är en skida, långsmal till formen. (källa)
5. Midsommarblomster blir drygt en halv meter hög och har en dunhårig och upptill grenig stjälk. Den har en jordstam som är drygt en decimeter lång. Bladen är djupt handflikiga med ganska breda och kortspetsade flikar. Blomningen pågår vanligen från juni till juli, vanligtvis med violetta blommor, även om det inte är ovanligt med vita blommor i norra Sverige. Blommorna har fem kronblad och är ganska stora, upp till drygt fyra centimeter i diameter, och sitter två och två i stora knippen. En underart till midsommarblomster är alpnäva (subsp. rivularis) som är vitblommig men saknar körtelhår på blomskaften. Ängsnäva är väldigt lik midsommarblomster men den har böjda blom- och fruktskaft. (källa)
6. Nattskatta är en lågväxt, ettårig och mörkgrön ört som kan bli en halv meter hög men är oftast lägre. Stjälken är grenig och trubbkantig, kal eller tilltryckt hårig. Bladen är spetsigt runda med hel kant. Den blommar under högsommaren med vita blommor som är ungefär 1 cm breda med gula ståndare. Frukten består av runda, svarta bär. I några länder konserveras bären i vinäger och serveras likt kapris, men likt flera andra potatisväxter har nattskattan en giftig frukt. (källa)
7. Åsnetörne är en mellan 20 och 50 centimeter hög flerårig ört (stallört) eller småbuske (busktörne och puktörne) och blommar från juli till september med rosa blommor i bladvecken. Blommorna är näbblika med vita vingar och sitter vanligen ensamma i bladvecken hos puktörne och busktörne, men vanligen parvis i en tät klase hos stallört. Alla ståndare är ihopvuxna till ett rör. Stjälken, som nertill blir förvedad hos busktörne och puktörne, är upprätt hos busktörne och stallört, krypande till uppstigande hos puktörne. Puktörne har underjordiska utlöpare från en grenig jordstam, medan jordstammen är kort och saknar utlöpare hos de båda övriga. Stallörten är tätt klibbhårig och illaluktande (luktar get). Puktörne har vanligen grenar som är håriga runt om medan busktörnets grenar vanligen har (en eller) två längsgående hårrader. Busktörne kan vidare skiljas från puktörne på att vingarna är kortare än kölen (liklånga hos puktörne) och att baljan är längre än fodret (kortare eller liklång hos puktörne). Grenarna slutar hos busktörne i styva och hos puktörne i mjukare tornar (puktörne saknar ibland tornar) medan stallörten är obeväpnad. Puktörnets grenar är rotslående. Bladen har tre småblad (puktörnets vanligen bredare än busktörnets) och stiplerna är långt fastvuxna vid bladskaftet. (källa)
8. Synonyma svenska namn för denna art är sandlilja och grenig sandlilja. (källa)
9. Vanlig skörbjuggsört (Cochlearia officinalis) är en två- eller flerårig ört inom släktet skörbjuggsörter och familjen korsblommiga växter. Den blir 5 till 40 cm hög och blommar från maj till juni med vita väldoftande blommor. Dess stjälk är upprätt och ofta grenig. Rosettbladen är skaftade och njurlika, medan stjälkbladen är oskaftade, något omfattande och trubbtandade. Frukten består av skidor med två till fyra frön per rum. (källa)
10. Kamomillkullan blir 20 - 50 cm hög och blommar i juni - september med stark och fränt doftande blommor som till utseendet liknar prästkrage. Stjälken är ganska styvt upprätt, rikt grenig och glest hårig. Bladen är ljust gulgrönaktiga med linjära flikar. Korgar 1,5 - 2,5 cm breda på kortare skaft än åkerkulla. (källa)