Insmickrande Synonymer Betyder Uttal

• falsk
• lismande

Hur används ordet insmickrande

1. Noaord har oftast använts för farliga djur, övernaturliga fenomen och väsen, där man av rädsla för att frammana dem ej vågat nämna dem vid namn. Att använda det riktiga namnet ansågs kunna frammana dess onda krafter. Det var därför tabubelagt. Genom att i stället använda en alternativ benämning trodde man sig kunna undvika att dessa onda krafter utlöstes. Tanken med noanamnet kunde vara att det inte skulle irritera fenomenet i fråga utan i stället vara insmickrande. Men det förekom även noanamn av en mer anklagande och avståndstagande karaktär. (källa)
2. Den främsta stereotypen eller kanske snarare kliché-figuren, bär (formella) svarta kläder som hög hatt och cape, har mustasch, skarpa ansiktsdrag och en ständigt "arg" min. Andra icke-visuella kännetecken inkluderar ett maniskt skratt, en snorkig eller insmickrande röst och ett arrogant självförtroende som gör att skurken avslöjar sina hemliga planer. Den typen av exposition är naturligtvis ett rätt genomskinligt intrigverktyg. Ett annat vanligt attribut är en mask för ögonen (av samma snitt som seriefiguren Fantomen bär), ett tydligt exempel på detta är de tecknade seriefigurerna Björnligan, men det förekommer till exempel också ofta i den tecknade TV-serien Familjen Flinta. (källa)
3. Den italienske balettmästaren Carlo Blasis kom under 1820-talet med sina avhandlingar om balettens teori och praktik att förändra baletten. Det tidiga 1800-talets lättare klädedräkt kom att förändra baletten och öppna upp för kvinnliga balettdansen. Då de klacklösa skorna introducerades möjliggjordes tådansen. Marie Taglioni anses ha varit den som genom sin tådans i Sylfiden 1832 ha revolutionerat baletten. Under tiden därefter upplevde baletten sin guldålder med baletter som Giselle. Därefter stelnade balettens former. Baletten blev även alltmer utpräglad kvinnlig dansform, i många fall framfördes manliga roller av kvinnliga dansare. Ryssland kom att bli det land där en vital balettkonst levde vidare och utvecklades. Många skickliga dansare importerades från Frankrike och Italien. Även svenska balettdansörer och koreografer som Christian Johansson drogs till den ryska baletten. Från början skapades främst lättare stycken där en insmickrande dans premierades. Med Pjotr Tjajkovskij introducerades en ny balett med tyngre och mer dramatiska teman. Koreografer som Marius Petipa och Lev Ivanov dominerade baletten under slutet av 1800-talet. (källa)