Vad betyder och hur uttalas nominalist
Nominalist uttalas nom|in|al|ist [-is´t] -en -er.
Ordformer och varianter av nominalist
Singular
- nominalist
- obestämd grundform
- nominalists
- obestämd genitiv
- nominalisten
- bestämd grundform
- nominalistens
- bestämd genitiv
Plural
- nominalister
- obestämd grundform
- nominalisters
- obestämd genitiv
- nominalisterna
- bestämd grundform
- nominalisternas
- bestämd genitiv
Nominalist är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet nominalist
Nominalism (nominalist) (av latin nomen, 'namn', 'beteckning') är en filosofisk riktning som hävdar att generella termer som "katt" eller "grön" inte motsvaras av självständigt existerande universalier. Enligt nominalismen är allmänbegreppen i någon mening endast "tomma ord". I sin mer radikala form förnekar nominalismen att katter över huvud taget har någonting annat gemensamt än att predikatet "katt" kan tillämpas på dem. Enligt en vanligare position svarar generella termer mot allmänbegrepp som är gemensamma psykologiska entiteter, utan att de för den skull har självständig existens utanför språket och tanken. Riktningen står i opposition till realism, i synnerhet begreppsrealism.
Han synes ha varit en rationalistiskt lagd dialektiker, i fråga om det filosofiska realiaproblemet var han väl konceptualist, i det att han blott erkände de enskilda tingen som fattbara, men som korrelat till de allmänna begreppen, vilka sålunda inte var bara tomma ord, om ock inte åtkomliga för oss annat än i tanken. Enligt utsagor från medeltiden var Roscelin den främste nominalisten, en ståndpunkt som innebar att endast konkreta ting ägde reell existens, varför de skilde mellan res (ting) och voces (ord). Som en direkt följd av detta menade den mera radikala nominalismen att abstrakta kollektiv saknade existens, utan var ord, som uppkommit genom att ett visst antal ting liknade varandra. Roscelin intog här ståndpunkten att allmänbegreppen var universale in voce, universella såsom ord. Det synes stå klart att han därmed inte avsåg förhållandet mellan genus och species eller uttalade sig om allmänbegreppens reella existens.
