Vad betyder och hur uttalas nordeuropeisk
Nordeuropeisk uttalas nord|europe|isk -t -a.
Ordformer och varianter av nordeuropeisk
Nordeuropeisk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet nordeuropeisk
En lindorm är ett sagomonster i nordeuropeisk folktro. Det förekom förr två delvis skilda lindormar i folktron, varav den ena snarast var att likna vid en förtrollad prins och var välvillig. Det ansågs vara en stor lycka att möta en sådan lindorm, ännu större om man kunde beröra eller fånga den, och beröringen eller ormens skinn hade magiska krafter som kunde överföras. Denna typ av lindorm förekommer inte bara i folktro utan även i folkvisor, riddarromaner och medeltida hjältedikter (Nibelungenlied). Djuret benämns lint på forntyska, linnr på isländska. I Sången om Grimner varnar Oden att det finns fler [lind]ormar under Yggdrasil än "en olärd dåre vill tro". Han räknar upp Gravvitner (Gravulven) och hans söner Gion och Moin, Grabak och Gravvollud (den som gräver sig djupt under marken), Svavner (eller Svafnir) och Ovner.
Midsommar är en högtid som firas nära sommarsolståndet, främst i norra Europa. I Sverige infaller den numera under perioden 19–26 juni, med inledande högtidsafton fredagen 19–25 juni. Sedan 300-talet firar den kristna kyrkan Johannes Döparens födelse den 24 juni varför högtiden i vissa områden starkt har, eller fortfarande förknippas med honom. I exempelvis Finland kallas midsommar för Juhannus, på Island Jónsmessa, i Danmark och Norge för S:t Hans dag och i vissa engelskspråkiga områden för S:t John's Day. I folkligt svenskt firande har midsommarafton, likt julafton och påskafton, en starkare ställning än själva midsommardagen, vilket är en nordeuropeisk särtradition.
Nattfrieri var en nordeuropeisk sed där unga män nattetid, särskilt på lördags- och söndagnätter, kollektivt uppvaktade traktens ogifta unga kvinnor. Det var alltså en institutionaliserad form av frieri som förekom på landet i hela Sverige under 1800-talet, och som varade ända in på 1900-talet i Värmland, Dalarna och Norrland.
