Nordgående Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet nordgående

1. Vatnsdalur ("Sjödalen") är en dal i Austur-Húnavatnssýsla i regionen Norðurland vestra på Island, 160 km nordost om Reykjavik. Dalen, som är cirka 25 km lång, går i nord-sydlig riktning mellan fjällen Víðidalsfjall på västra sidan och Vatnsdalsfjall på den östra. Genom dalen rinner den nordgående älven Vatnsdalsá, som mynnar ut i Húnafjörður via sjöarna Flóðið och Húnavatn. Dalens nordgräns går numera vid Flóðið, som uppstod genom ett fjällskred 1720. I söder sträcker sig dalen nedom gården Marðarnúpur, varefter den grenar ut sig i Káradalur och Forsæludalur i sydost. Dalens sydspets är gården Grímstunga vid kanten av heden Grímstunguheiði. Närmaste dal i väster är Víðidalur och i öster ligger Sauðadalur, Mjóidalur och Svínadalur i nu nämnd ordning. (källa)
2. Omgivningarna kring Helsingborg dominerades vid denna tid av Helsingborgs fälad, alltså stadens allmänning. Denna utgjordes till största delen av lågbevuxen mark, bestående av grässvål, ljung och buskar och var i många delar genombruten av mossar och våtmarker. Endast markerna närmast staden och byarna eller gårdarna däromkring odlades som åkermark. I stället användes området mestadels som betesmarker och uttag av ved, ris och torv. Genom markerna sträckte sig på flera platser stengärdesgårdar och diken som delade upp markerna enligt olika ägarförhållanden och skyddade odlade områden från betesdjuren. Fäladsmarkerna nordost om Helsingborg genombröts av den gamla landsvägen i nordostlig riktning mot Halmstad och Göteborg. Numera motsvaras den i stort sett av tidigare Riksväg 1, sedermera ersatt av Ängelholmsleden. Längs landsvägen låg ett antal ensamgårdar med Berga i väster (vid nuvarande Berga trafikplats), sedan Källstorp och längst österut Brohuset (vid Trafikplats Brohult). En bit söderut låg byn Filborna som nåddes av vägar från Berga och Brohuset. Längre västerut längs landsvägen, närmare Helsingborg, låg Ringstorpshöjden (där nuvarande Ringstorps vattentorn står) och söder om denna förenades landsvägen med en nordgående väg mot Kullen (nuvarande Ringstorpsvägen) för att sedan ledas in till Helsingborg genom nuvarande Långvinkelsgatan och Ängelholmsporten. (källa)
3. Dels påbörjades en anslutande led kallad Huvudstaleden från Bromma till Tomteboda, dels byggdes en led kallad Årstalänken från Huddingevägen. Vidare byggdes ramper på Stora Essingen anpassade för den så kallade Brommagrenen. Huvudstaledens västra del byggdes och används fortfarande längst västerut. Tidigare användes ytterligare en del fram till Huvudstagatan, vilken sedan kring 1990 inte används och idag är en ruin och har blivit uppställningsplats för student-bostadsbaracker "Campus Solna". Förberedande broar byggdes också för en del lokalgator och några ramper som delvis aldrig används finns från Essingeleden vid Pampas trafikplats. Ett annat exempel på ruinmotorvägar är Årstalänken som 24 oktober 2004 ersattes av Södra länken varvid Årstalänkens östliga del stängdes av helt. Ytterligare ett exempel som kan räknas som en ruinmotorväg i Sverige är en rastplatsruin längs motorvägen E4 mellan Huskvarna och Gränna. På motorvägens östra sida för nordgående riktning finns en idag övergiven och med betongblock blockerad tidigare större rastplats som tidigare kallades för "Öland". Rastplatsen syns inte om man åker vanlig bil utan endast om man sitter i ett högre fordon. Asfalten börjar spricka och mossan växer till på denna tidigare rastplats som var i bruk till för några år sedan. Varför denna rastplats slopats och nu ligger och förfars är okänt. Ett annat exempel är en sträcka på 100 meter intill Kolonnvägen i Sollentuna kommun, som är en rest av den första sträckningen av Rikstretton-E4 före en tidigare omfattande ombyggnad av Trafikplats Häggvik (avfart nummer 173). Sträckan används mest som tillfällig husvagnsparkering och uppställning av långtradarsläp. (källa)
4. Det som påminde mest om en första motorväg i Sverige, är den sträcka som går mellan Floda och Alingsås vilken byggdes i slutet av 1940-talet trots att dess struktur med mycket snäva kurvradier, siktsträckor och stigningar starkt avviker från vad som är gängse. Planskilda korsningar saknas till stor del och det är tillåtet för traktorer, cyklister etc att trafikera sträckan. Vägen ser trots detta ut som en motorväg. Sträckan som idag är vanlig Europaväg och del av dagens E20, tidigare E3 och dessförinnan Riksväg 6 består av två parallella körbanor för syd- resp. nordgående trafik och är försedd med mittbarriär (bara gräsrefug med öppning vid plankorsningar). Man kan dock av de fåtaliga av- och påfarternas snäva utformning (typiska tyska "trumpeter") ana att denna sträcka var ett första försök av dåtida Trafikverket att bygga en modern landsväg eller "Autostrada" även om den på många sätt är ett "hembygge" och inte följer dåtida utländsk standard för motorvägar (någon svensk standard fanns inte). Längs denna sträcka finns även vid Vardsjön strax väster om Alingsås en rastplats på vägens västra sida som tydligt påminner om att tanken var att denna sträcka skulle efterlikna de dåtida rastplatserna längs de tyska motorvägarna. Denna rastplats består av delar av den vägsträcka som den nya vägen då ersatte och som ligger i ett högre läge vid Vardsjön. Idag har denna "förmotorväg" byggts om till riktig motorväg på hela sträckan mellan Floda–Alingsås. Delen Floda–Nääs byggdes om till motorväg 2003, Nääs-Ingared 2021 och Ingared-Alingsås 2012. (källa)