Norm Synonymer Betyder Uttal

• ideal
• måttstock
• oskriven regel
• regel
• rättesnöre
• standard
• standardmått

Hur används ordet norm

1. eng. uttal /ˈdʒɛntl̩mən/ är en väluppfostrad man, en person som i fråga om vanor, kläder, språkbruk och allmänt beteende uppför sig på det sätt som tidigare var en norm i högre samhällsklasser. (källa)
2. Gradienten, om den existerar, ges i ett tredimensionellt kartesiskt koordinatsystem med euklidisk norm, som. (källa)
3. Hälsa är något som människor i alla tider har eftersträvat. Forskare som studerar hälsa i ett idéhistoriskt perspektiv, beskriver hur såväl antika som judiska och kristna förebilder har haft betydelse för vår tids syn på hälsa både i ett religiöst, filosofiskt och etiskt perspektiv. Dessa förebilder präglades bland annat av att människan i tidernas begynnelse antogs ha levt i harmoni med naturen. Ett liv nära naturen kom också att uppfattas som norm och rättesnöre för människan. Sjukdom ansågs som självförvållad genom att man inte hade levt enligt naturens föreskrifter. Man trodde, trots skilda uppfattningar om naturens beskaffenhet, också på dess läkande kraft. Eftersom människan inte helt kan förstå och kontrollera naturen måste hon för att uppnå hälsa anpassa sig till den. Då man under antiken och i den äldre traditionen endast kunde bota ett fåtal sjukdomar kom hälsoupplysning, det vill säga levnadsregler för hur den enskilde skulle kunna undvika ohälsa och sjukdom, att spela en stor roll. Det ankom således på läkaren att, i den hippokratiska läkekonstens efterföljd, underlätta för naturen genom att försöka se till att den sjuke inte genom sin livsföring motarbetade naturens läkande processer. (källa)
4. Samhällen och grupper kan skilja sig åt vad gäller i vilken utsträckning de bygger på ett rådande allmänbeteende av antingen självmedvetenhet (individualistisk och styrt av ett omtvistat självintresse) eller "socialmedvetande" (grupporienterad och styrd av grupp- eller socialintresse). Det finns också en i sammanhanget relevant distinktion som dras mellan samvetessamhällen (där individens inre röst är norm) och skamsamhällen (till exempel det historiska Japan där harakiri förekom) å ena sidan, och å andra ett samhälle där människor söker sig till förebilder för att utröna huruvida en handling är acceptabel. (källa)
5. Joller är nästan alla de vokalisationer ett spädbarn gör. Undantagen är skrik, missnöjesljud, hicka och liknande. Joller är ett förstadium till talet. Med jollerperioden avses den prelingvistiska period som varar från födseln tills produktionen av det första riktiga ordet med mening, vilket brukar uppträda vid cirka ett års ålder. Omkringliggande tal formar den struktur av ljud och fonetiska mönster barnet sedermera använder som norm i sitt talade språk. För att kunna jollra normalt och enligt en karakteristisk tidsnorm krävs både auditiv och visuell perceptionsförmåga, att spädbarnet både kan både höra sin egen produktion och att barnet kan höra och se andra tala. Till exempel använder blinda barn mer sällan de labiala konsonanter (m, p, b, f, v) som ger visuella ledtrådar, och döva barn använder inte kanoniskt joller under första året. Autistiska barns joller är vid åtta månaders ålder begränsat eller avvikande och det finns ingen imitation av vare sig ljud, rörelser eller yttryck. Även hos mycket för tidigt födda barn återfinns avsaknad av joller. Det är stor skillnad mellan olika barns jollerperioder och mängd av producerat joller och ett barn är inte automatiskt försenat i sin talutveckling om det jollrar lite. (källa)
6. Tunnans förekom i en många varianter och rymder, i Sverige varierade de olika tunnrymderna mellan 109 och 194 liter. Ett tidigt standardmått blev den så kallade Lüneburgtunnan med en rymd av omkring 223 liter. Den så kallade rostocktunnan om 117,3 liter antogs 1375 som norm för silltunnor ("heringsbant") inom hansan och hade den hanseatiska alnen som norm. Den är känd blev omkring 1550 officiell slottstunna i Stockholm. Den användes av kornskrivaren för att räkna om spannmålsskatten som inkom från de olika landskapen. Som namnet visar (mål = mått) uppmättes skatten med ett annat mått, spannen. Spannstorleken varierade mycket mellan olika landskap och städer, vilket var den direkta orsaken till att slottstunnan infördes som standardmått. Den rymde 2-4 spannar beroende på landskap. (källa)
7. Kyrkan övertog vid övergången till medeltiden antikens utbildningsarv, vilket primärt fördes till klosterskolor. Omkring 700-talet började stora kyrkor uppföras i Europa, domkyrkor eller katedraler, där prästutbildning gavs. Den äldsta domkyrkoskolan grundades av Krodegang (död 766) i Metz. I syfte att förbättra det prästerliga levernet i sitt stift, anordnade han ett stort hus (domus, varav "domkyrka") där prästerna skulle bo tillsammans med honom och lära sig vissa regler för sitt uppförande. Tillsammans undervisade de pojkar som avsåg att bli präster. Karl den store gjorde skolformen och medföljande domkapitelindelning till norm i hela det frankiska riket, varifrån det spreds. Det förekom likartade skolor i andra städer än biskopsstäderna, kallade stiftsskolor. Nordens äldsta katedralskola är katedralskolan i Lund, som grundades 1085 genom en donation av Knut den helige, Lund tillhörde då Danmark. Sveriges äldsta katedralskola är så vitt källorna kan förtälja katedralskolan i Linköping som finns omnämnd under mitten av 1200-talet. På 1200-talet fanns svenska katedralskolor i Uppsala, Skara, Linköping, Växjö, Västerås, Strängnäs och Åbo. De svenska katedralskolorna sekulariserades successivt efter reformationen, och övergick i läroverk, sedermera gymnasieskola. (källa)
8. Under nordisk forntid och medeltid var klinkbyggda skepp norm. Metoden att bygga båtar med bordläggning i klink anses vara av skandinavisk härkomst. Det finns exempel på tidigare funna stockbåtar där man har förhöjt skrovet med en bordgång, till exempel Björkebåten. Det äldsta fyndet i Skandinavien av en klinkbyggd båt kommer från Nydam, i Sønderjylland. Det har daterats med hjälp av dendrokronologi till ca 190 e. Kr. och hittades på samma ställe som det mer kända Nydamskeppet från början av 300-talet. Vikingarna och deras föregångare använde alltså klinkbyggda skepp, vilket också kan ses i talrika fynd, som till exempel Osebergsskeppet och skeppen från Roskilde samt många fynd från svenskt område. De äldre klinkbyggda båtarna byggdes utan mallar, men man kan ha haft hjälp av en lodbräda för att få skrovet liksidigt samt olika måttkäppar. När båtbyggaren hade rest kölen tillsammans med stävar påbörjades bordläggningen med att malla av sambordet. Spant och bottenstockar passas in i skrovet när bordläggningen är färdig i en klinkbyggd båt, en metod som skiljer sig från att bygga i kravell, där man bygger båten på dess stomme. Kravellbyggda skepp uppträder inte i Norden förrän tidigast på 1400-talet. (källa)