Vad betyder och hur uttalas predestinera
Predestinera uttalas pre|de|stin|era -de.
Predestinera betyder mest i perf. part. och förutbestämma till salighet.
Ordformer och varianter av predestinera
Aktiv
- predestinera
- infinitiv
- predestinerar
- presens
- predestinerade
- preteritum
- predestinerat
- supinum
- predestinerande
- presens particip
- predestinera
- imperativ
Passiv
- predestineras
- infinitiv
- predestineras
- presens
- predestinerades
- preteritum
- predestinerats
- supinum
Perfekt particip
- predestinerad en
- ~ + subst.
- predestinerat ett
- ~ + subst.
- predestinerade den/det/de
- ~ + subst.
Predestinera är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet predestinera
Lombroso följdes upp av landsmannen Enrico Ferri som utvecklade tankarna till en heltäckande straffrättsteori. Teorin föreskrev att individer begår brott av sociala och psykologiska skäl och inte på grund av dålig moral eller rationella val. Vissa människor var predestinerade att bli brottslingar varför straffet som sådant inte fyller någon egentlig brottspreventiv funktion. För den nyutvecklade positiva straffrättsteorin är behandlingen en central åtgärd för att minska individers brottsbenägenhet, istället för straffet som i den klassiska straffrättsskolan. Straffbegreppet ersattes till förmån för begreppet sanktioner. Sanktionerna skulle vara individanpassade och vara både allmänpreventiva och individualpreventiva för att motverka individens farlighet och skadliga påverkan på andra. Parallellt med Ferris positivistiska skola uppstod den sociologiska skolan, som delade synen på brottsligheten skadliga verkan. Skolbildningen menade att kriminalitetens orsaker låg i de samhälleliga förhållandena och inte hos den enskilda människan. Den sociologiska skolan menade, till skillnad från den klassiska skolan, att straffet inte är eftersträvansvärt i rättssystemet och att straffet i sig inte är målet, men att det kan utgöra ett medel för att uppnå det brottsfria samhället. För att komma åt kriminaliteten skulle politiken åtgärda de samhälleliga förhållandena som orsakade avvikelserna.
