Vad betyder och hur uttalas skulpturkonst
Skulpturkonst uttalas skulpt|ur|konst.
Ordformer och varianter av skulpturkonst
Singular
- skulpturkonst
- obestämd grundform
- skulpturkonsts
- obestämd genitiv
- skulpturkonsten
- bestämd grundform
- skulpturkonstens
- bestämd genitiv
Skulpturkonst är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet skulpturkonst
Med hellenistisk konst avses den grekiska konst som producerades omkring 300–30 f.Kr. Bl.a. blir skulpturkonsten mer realistisk i jämförelse med den klassiska perioden som var mer idealiserad. Under den hellenistiska perioden ändrade den grekiska kulturen karaktär och upptog starka influenser österifrån, särskilt från Persien. Greker bosätter sig i de erövrade områdena och städer som Antiokia, Pergamon och Alexandria blir nya centra för grekisk kultur.
Torso (it. torso "bål", "överkropp", ytterst av grek. thyrsos "stam") är människans överkropp, bålen. Inom skulpturkonst används ordet om för figurskulpturer som skildrar just detta, det vill säga en människas överkropp. En del skulpturer från antiken är numera bevarade endast som torsor. En berömd sådan är Belvederetorson (Torso di Belvedere).
Monumentet, som är beläget vid Piazza Venezia, är resultatet av en serie tävlingar om ett nationalmonument för den nya huvudstaden, som vanns av arkitekten Giuseppe Sacconi. Arbetet påbörjades 1885 och slutfördes 1911, nätt och jämnt i tid för femtioårsfirandet av nationens födelse. Fortfarande saknades många av de planerade skulpturerna, och det skulle komma att ta flera decennier att få dem på plats. En rad ledande skulptörer, såsom Adolfo Apolloni, deltog i arbetet, som är en veritabel antologi över tidens italienska skulpturkonst.
Vid en skulpturutställning i Liljevalchs konsthall i Stockholm 1921 visade han verken "Manstorso" i gips och "Kvinnotorso" i sten. Han deltog i utställningen "Svensk konst" på Valand-Chalmers i Göteborg 1923 och vid Sveriges allmänna konstförenings höstsalong i Stockholm 1945. Till katolska kapellet i Lund utförde han en madonnastaty och till Katolska kyrkan i Norrköping en vigvattenskål och en ornerad nyckel till kyrkans huvuddörr. 1928 deltog han med verket Flyg ej högre än vingarna bär i en utsmyckningstävling för Katarina realskolas gård. Han kom senare att specialisera sig på kyrklig skulpturkonst.
Björkegren var åren 1966–1986 ledamot av styrelsen för GDJ-fonden i Gävle, en fond som bland annat köpte in skulpturkonst som efter hand överlämnades till kommunen som gåva. Björkegren var fondens styrelseordförande under dess mest aktiva inköpsperiod och betydde mycket för verksamhetens inriktning. Efter ett par besök av fondstyrelsen hos den brittiske skulptören Henry Moore förvärvades år 1976 dennes Three Piece Reclining Figure. Draped (Tredelad vilande figur. Draperad).
Den Kongelige Afstøbningssamling grundlades 1895 som en del av Statens Museum for Kunst. Det var Carl Jacobsen som bestämde sig för att skapa en avgjutningssamling för allmänheten, där man kunde studera skulpturkonstens huvudverk. Vissa av avgjutningarna är från 1700-talet och var en del av Det Kongelige Danske Kunstakademis samling, Denna var i dagligt bruk fram till mitten av 1800-talet dagligen vid lektioner i teckning och målning. Avgjutningssamlingen visades först på Statens Museum for Kunst vid Sølvgade och flyttades senare till Vestindisk Pakhus, där den återinvigdes 1995.
Med sin innovativa användning av färg och ljus lade Bernini grunden för en ny utveckling inom den europeiska skulpturkonsten. Senare romerska och norditalienska, och framför allt österrikiska och tyska, skulptörer kom att finna stor inspiration från Berninis nyskapande skulpturer.
